perfektionen fortsätter ligga på
högsta nivå!

Gränserna är förflyttade och det är dax att pressa ännu lite till för att bli bäst.
Det är glädje och lycka.
Träningsschemat för februari har anlänt och jag njuter av perfektionen samtidigt som jag inser att det kommer bli tufft. Riktigt tufft. Hittills under grundträningen har jag försökt förflytta gränserna och faktiskt lyckats. Men det har varit en tuff resa med mycket träning på en hög nivå. Och nu ska det pressas mer. Mycket mer. Snabbheten ska förbättras, styrkan ska byggas och uthålligheten ska ökas. Ännu mer. Jag känner mig redan snabb, stark och uthållig men jag vet att det behövs ännu mer träning och finslipning för att jag ska nå det resultatet jag vill. Jag vill bli bäst och det bara är så. Men för att nå dit finns det bara fyra saker att göra. Träna, äta, sova, njuta. Återigen så vet jag inte var min bästa nivå ligger men jag vet att jag inte är där än och jag vet att jag är beredd att lägga ner så mycket tid, kraft och ork som krävs. Varför? För att cykla är det bästa jag vet.

Utmaningar är roliga och ger inspiration som är givande. När programmet efter november/början av december skruvades upp under december/januari märkte jag snabbat hur jag hade utvecklats och hur min kropp hade förändrats. Till det bättre. Och december/januari programmet var en häftig utmaning. Allting skruvades upp lite och intensiteten ökade och passen blev hårdare. Men jag fortsatte att utvecklas och bli bättre. Nu när februari programmet har kommit har nivån skruvats upp ännu en gång och ännu en gång står jag inför en rejäl utmaning. En utmaning som ska föra mig framåt.

Jag vet att jag kommer bli starkast och jag vet att jag en dag kommer nå min bästa nivå. Samtidigt så vet jag att det är enorma träningsmängder som kommer krävas och att min kropp stundvis kommer skrika efter vila. Framgången vet jag att jag kommer nå genom att lyssna inåt och gå på magkänslan. Min kropp är mitt verktyg och mitt mål är stjärnorna.