Underbar och kärleksfull. Min älskade familj.
I med- och i motvind, genom eld och genom sommarängar. Det finns inget som min familj inte klarar av. Vi har sett döden och vi har sett lyckan. Vi har delat det svåra och vi har njutit av det lätta. En familj av styrka och närhet, av kärlek och omtänksamhet. En familj av mod. Det är så vi är. Min älskade familj. Det kanske skulle låta en aningen kliché att säga att min familj, dom har minsann alltid funnits där och stöttat mig vilka val jag än har gjot här i livet. Och vilka drömmar jag än har strävat efter. Men det är så det är. Dom har alltid trott på mig, alltid gjort allt för att jag ska nå dit till stjärnorna. För att i varje fall landa bland äppelträden. Och så har det varit vad det än har gällt. Ibland kan jag fråga mig varför dom har varit så stöttande och peppande. Ett exempel är när jag bestämde mig för att mönstra med tankarna på att göra lumpen och senare utlandstjänst. En riskfylld dröm med livet som insats. Men där stod dom, bakom mig och hejade på, förstod att det var vad jag ville och vad jag strävade efter. Och jag mönstrade. Eller som nu. Det som är en del av anledningen till att jag saknar dom just ikväll.

Min flytt och jag till Norrlands huvudstad. Umeå och jag. Jag och Umeå.
Sedan oktober förra året hade Umeå varit mitt mål. Jag skulle hit och det fick kosta vad det ville. Jag skulle til Umeå och stundvis kändes det som om jag skulle kunna göra vad som helst för att få komma hit. Två motgångar senare och en väntan som kändes evig så kom beskedet. Inom fyra dagar hade jag packat ihop två resväskor, beställt tågbiljetter och tidigt på torsdagmorgonen i januari i år satt jag på tåget. Mot Umeå och mot mitt livs största förändring. Att lära mig leva utan min älskade familj på nära håll och, kanske främst, att uppfylla en av mina största drömmar. Sen eftermiddag samma dag landade jag i Umeå. Och visst var åsikterna delade om min flytt och visst var känslorna olika. Men även om åsikterna var delade och känslorna olika så fanns där ingen tvivel på att förståelsen och stödet fanns där. Jag ville flytta, jag ville uppfylla en dröm och därmed fanns dom där, lika underbara och kärleksfulla som alltid. Min älskade familj. Men just ikväll saknar jag dom. Våra klockrena klingande skämt, bus vid middagsbordet och de ständigt fuktiga illaluktande träningskläderna som alltid brukade hänga i badrummet. Eller god natt kramar och pussar. Eller, bara vetskapen av att ha dom nära, i rummet bredvid. Ikväll saknar jag de där små sakerna som jag tidigare tog för givet. Det är de där små sakerna som gör min familj så underbar och kärleksfull.

6 kommentarer 2012.02.29

det som skiljer en vinnare från en förlorare
är att vinnaren reser sig en gång extra

Tröskel & styrkeintervaller,
öka tröskel och styrka

puls zon tröskel: 80-90%
puls zon styrkeintervaller: 70-90%

puls tröskel:
medel: 87%
max: 90%

puls styrkeintervaller:
medel: 86%
max: 89%

Med rätt inställning är hälften redan vunnet.
Det gick som en dans ikväll. Jag vet inte vad det var som gjorde att det blev så. Om det var morgonens fantastiska fyspass eller den mättande lunchen med linssoppa, eller kanske den rena tvätten som blev klar efter strul med tvättmaskinen. Eller så kanske det var det pratsamma sällskapet jag fick på passet i form av en mycket cykelkunnig cyklist. Eller… så är jag bara sjukt stark just nu!
Hur som haver barnen kär så gick det rysligt bra. Jag gav allt och lite till och jag fick tillbaka allt, i form av en gigantisk endorfinkick. Bättre än så kan det inte bli! Tröskel delen gick överraskande lätt. Efter gårdagens 4×4 minuters så var jag säker p åatt benen skulle vara lite lätt sega, men icke. När styrkeintervallerna sedan trillade in en efter en så var energin kvar sedan lunch och mellis och jag kunde kötta på ordentligt. En häftig upplevelse, och en skön, att känna sig så stark och oövervinnerlig. Men saken är ju den, ger man allt så får man allt.

3 kommentarer 2012.02.27

känslan av att kunna lasta på rejält
är som att växa flera meter
och självförtroendet, det bara ökar.

Där jag kommer från låser man fast cyklar vid stolpar och stänger.
I Norrland låser man fast kälkar, genuin och gammeldags – jag gillart!

Fysträning – 90min,
fokus överkropp

Uppvärmning: Roddmaskin

Passet: 

Axlar:
Axelpress med skivstång 17,5kg – 2×10
Militärpress 17,5kg – 4×5
Upprätt rodd 25kg – 2×10

Rygg:
Marklyft 60kg – 4×5
Skivstångsrodd 50kg – 4×5

Armar:
Kickbacks 10kg – 4×5
Pushdowns 17,5kg – 2×10
Bicepscurl med hantlar 12kg – 4×5

Bröst:
Bänkpress 25kg – 2×10
Smal bänkpress 20kg – 2×10

Mage:
Crunches på boll med vikt 15kg – 4×5
”Frölander” med vikt 15kg – 3×15
”Sida/Sida” med skivstång 30kg – 5×4

Så länge motivationen finns kan jag lyfta oändligt tungt.
Kl. 9.12 i morse satt jag på roddmaskinen och värmde upp. Fysträning stod på schemat och i överkroppen var jag pigg och alert. I jämförelse med min underkropp som var lätt seg efter gårdagens 4x4min intervaller. Övningarna gick bra och jag kunde köra på bra och rejält. Det märks verkligen att jag har utvecklats mycket sedan i november då fysträningen av det här slaget gjorde entré. Dagens höjdpunkt var övningen som jag kallar för Frölander (plankan, vikt på ländryggen och så ”knä dips”). Vanligtvis kör jag 2×15 med 15kg på ryggen men idag blev det 3×15 med 15kg. Så för er som undrar, jag är stark nu. Sjukt stark och starkare ska jag bli!

Tack Simon för det härliga sällskapet!

4 kommentarer 2012.02.27

den som fokuserar på smärtan
är den som förlorar,
vinnaren har lärt sig konsten att stänga av
när det brinner som mest

Intervaller
4x4min intervaller,
öka syratåligheten och Vo2max

puls zon: 90-100%

puls intervall 1:

medel: 92%
max: 95%

puls intervall 2:
medel: 95%
max: 96%

puls intervall 3:
medel: 97%
max: 99%

puls intervall 4:
medel: 98%
max: 100%

Om någon ska vinna striden i spurten så är det jag. Jag och ingen annan.
Det avslutades med en spurt, sista 4 minuters intervallen innehöll en spurt på 1,5 minut. 1,5 minut som kändes som en längre evighet där, om jag ska lägga fokus på det, var total smärta. All kraft sköts ner i benen likt ett granatkrig och jag for fram. I tanken. För kvällens 4x4min intervallpass genomfördes inomhus på IKSU. Och säga vad man vill om det. Ja, jag vet att det är bättre att cykla ute och jag vill så mycket hellre cykla ute men när faktum är som det är så är det så. Jag har ingen cykel här uppe än och då blir ersättningen så bra som den kan. IKSU helt enkelt.

Intervallpasset var en kraftfull upplevelse och innan passet var jag taggad till max. Jag ville prestera på topp och jag ville göra allt i världen för att nå 100% i sista intervallen. Och jag nådde planen, jackpot! Däremot var det ingen enkel resa för att nå dit. Första intervallen var rätt ”lugn” och laddningen var skön. Jag tog mig tid för att komma till puls zonen och skyndade ingenting. 4 minuter gick rätt fort och rätt skönt. Andra intervallen ökade jag på och började förbereda mig sakta men säkert för att i intervall tre och fyra explodera totalt. Och i intervall tre och fyra exploderade jag. Striden mellan mig och min kropp var maximerad och jag skulle till vilket pris som helst vinna. Och vet ni? Jag vann. 100% – check!

1 kommentar 2012.02.26

Det du älskar tillägnar du hela ditt liv.

med inspiration av Kenneth Gysings bok ”Ett år av magiskt löpande”, mitt nyaste tillskott
i min boksamling med inspirerande och givande böcker kryddade med idrott.
Den må handla om löpning som bas men allt kan vridas och vändas till en själv.
Kenneth Gysing lyckas få mig att relatera hans löpande ord till mitt cyklande.
Så oavsett vilken idrott du har närmast ditt hjärta, läs ”Ett år av magiskt löpande”!

Cykling är en livsstil där jag äter, sover och lever cykling 24/7. När jag sitter på cykeln upphör tid och rum att existera, jag bara är i nuet. Ett med cykeln och världen. För den som inte har upplevt det låter det nog flummigt och komplext. Men det går inte att beskriva på ett annat sätt. Det måste upplevas. Cykling som livsstil handlar om att kämpa för allt vad jag är värd, i motvind. Och det handlar om soliga sommardagar i medvind. För mig är cykling meditation, även i stridens hetta. Ett sätt att slappna av och hjälpmedel för att känna livets kärna.

Din passion blir till din livsstil när du blir ett med din passion.

3 kommentarer 2012.02.26

det kan behövas när vi minst anar det,
för när det otänkbara inträffar behövs alla
skyddsbarriärer som tänkas kanBli blodgivare du också!

För mig var det självklart.
När jag precis hade flyttat upp till Umeå gick jag till Norrlands Universitetssjukhus för att anmäla mig som blivande blodgivare. Det togs prover och en kortare intervju genomfördes. 3 veckor senare fick jag kallelsen, jag var godkänd som blodgivare och därför gick jag igår tillbaka till Norrlands Universitetssjukhus för att för första gången ge blod. Det var en lite längre process eftersom det var första gången med hälsodeklaration, kortare intervju, saft drickande och väntande. Men efter en stund fick jag lägga mig på britsen och efter en kortare introduktion om vad som skulle inträffa så hade jag nålen i armen snabbare än snabbast och vips så kom mitt blod!

Att bli blodgivare är något som jag har tänkt på länge.
Vikten har varit mitt hinder under en längre tid då minimigränsen är 50kg men efter höstens och vinterns grundträning med en hel del fysträning och mycket mat för att orka ligga i puls zonerna under cykelpassen så jag har äntligen passerat 50kg. Numer står vågen på 52kg och med 2kg marginal uppfyller jag kraven för att få ge blod. Jag vill ge blod för att hjälpa. Och för att jag är egoistisk. Nästa gång kan det vara jag som behöver blod efter en svår cykelolycka eller nästa gång kan det vara min kompis som opereras.
Blod behövs och blod räddar liv.
Rädda liv du också, bli blodgivare.

BESÖK:
www.geblod.nu

4 kommentarer 2012.02.25

när timmarna passerar
och kroppen stänger av smärtan
går det lätt lätt att köra
tills du inte vet vad du heter längreLugn lång distans,
utveckla förmågan att använda fett som bränsle

puls zon: 60-85%

puls:
medel: 67%
max: 85%

Som att sväva på moln gjorda av cyklar där energin är evig.
Mellersta timmen var som att cykla in i en vägg. En spurt rakt in i väggen och pang! Där satt jag och trodde att jag skulle dö. Kolhydraterna var slut och kroppen tog fett som bränsle. Där någonstans tog vattnet även slut. Efter det så minns jag inte särskilt mycket för kroppen gick in i en bubbla där smärtan stängdes utanför och där benen bara trampade på. Likt en robot? Ja, faktiskt.
Men tiden innan var en mycket skön och trevlig upplevelse. Det gick lugnt och rofyllt till och jag njöt av träningspasset. Vaselinet var inte glömt och det fanns liksom inget att klaga på. Magen var lagom fylld med energi och jag kände mig riktigt stark. För en stund hade jag tankar på att strunta i puls zonen men efter två minuter eller möjligtvis tre kom mitt vett tillbaka och jag påminde mig själv om att jag hade en lång stund kvar. Så jag höll mig i skinnet. Så. Efter första delen så kom den där ”spurta in i väggen”-känslan. Men när sista 40min var kommna så hände det något med mig. Som om energin hittade tillbaka! Och jag njöt återigen av det som var kvar. Men efter passet var över och jag satt på bussen på väg hem började jag se i kors. Så trött var jag.

1 kommentar 2012.02.24

som att sväva på moln
och känna sig oövervinnerlig,
som att ständigt vara först över mållinjen

Distans,
utveckla kopplingarna mellan muskelfibrerna, öka styrkan och förmågan att använda fett som bränsle

puls zon distans: 60-85%

puls:
medel: 69%
max: 84%

Det finns inga genvägar, det finns bara en väg att följa. Framåt.
Onsdag är lika med distanspass. Men denna onsdag är även lika med att börja kl. 6.30 på praktiken som tillhör utbildningen jag pluggar som i sin tur är lika med att jag måste gå upp kl. 4.50 på mornarna. Så om distanspass förut var en rätt så skön och trevlig upplevelse som mest handlade om att samla timmar på sadeln så handlar det numer om en ansträngande och rätt slitsam upplevelse. Att man sedan slutar vid kl. 17 på praktiken gör inte det hela så mycket enklare. Egentligen. Men i det stora hela, jag älskar fortfarande alla träningspass i veckan.

Så ja, det blev rätt slitsamt på distanspasset idag och det tog mer än tänkt. Men jag höll mig inom puls zonen även om det krävdes en hel del för att nå dit. Men även om det, återigen, var slitsamt så fanns glädjen där hela tiden. Jag älskade varje minut och även när det gjorde som ondast och var som mest jobbigt. Häftig upplevelse? Ni kan bara ana innan ni har provat själva. Nu ska jag sova.

3 kommentarer 2012.02.22

att andas är livsnödvändigt,
återhämtningspass är nödvändiga för att orka passen som komma ska

Återhämtning, effektivitets träning – trampa med ett ben 4x1min på varje ben,
öka rundtrampstekniken och mentalt trampa lugnt en dag

+ 15min bålstabilitet

puls återhämtning: < 60-70%

puls:
medel: 61%
max: 68%

Alla sa att det var så viktigt, en nyckel i det hela. Nu, ett bra ta senare förstår jag.
50min återhämtning och effektivitets träning har nu äntligen fått en mening hos även mig. Nu förstår jag varför jag ska gilla det och varför alla har tjatat på mig om det. Logiken säger att utan återhämtningen finns ingen ork till de hårda brutala passen – den logiken har jag varit med på hela tiden. Faktiskt! Men det jag inte har varit lika mycket med på är det faktum att det faktiskt är så att logiken stämmer överrens med verkligen. För i min cykelbubbla har de hårda brutala passen varit storfavoriterna. Hade jag fått önska hade jag bara kört hårda brutala pass. Men min cykelbubbla, logiken och verkligheten stämmer inte överrens just där. För utan återhämtning kan inte de hårda brutala passen göras korrekta i all evighet. Någon gång kommer kroppen vika sig och säga ifrån. Allt låter så enkelt men när man älskar något är det inte lika lätt.

Kvällens återhämtningspass var ett kul pass! Effektivitets träning lite här och var genom hela passet och den enorma skillnaden mellan att trampa med ett eller två ben fick mig att tänka till på både styrka och teknik. Vilket ben är jag starkast i? Vilket ben har sämst teknik? Vad måste jag träna på? Jag vet sedan förut att jag är starkare i ena än i andra, och inte konstigt med det. Så är vi ju alla skapta. Men med fler roliga återhämtningspass ska jag inom sin tid vara så jämnstark och jämnteknisk som det bara går! Vill man så kan man, nå precis hur långt som helst.

Kommentera 2012.02.21

det är så enkelt, egentligen.
men för dem som inte har varit
en del av den här världen är det som den
evigt olösta gåtan.

Tröskel & styrkeintervaller,
öka tröskel och styrka

puls zon tröskel: 80-90%
puls zon styrkeintervaller: 70-90%

puls tröskel:
medel: 85%
max: 90%

puls styrkeintervaller:
medel: 80%
max: 88%

Om glädjen är större än smärtan är ingenting omöjligt så länge kämparglöden finns.
Första dagen på praktiken tillhörande min utbildning är gjord. En lugn dag men fullproppad med information hit och dit. Och en relativt kort dag i jämförelse med vad som komma ska. Men det hör inte hit. Hit hör istället hur jag, efter en snabb träff med fina vännen Malin, satte mig på bussen mot IKSU för att kunna avverka ett tröskel & styrkeintervallpass. I glädjens tecken! Det var så mycket glädje, känslor och endorfinrus att det, enligt programmet, ganska långa pass blev till en fröjd för både kropp och själ.
För ibland, eller egentligen rätt ofta nuförtiden, infinner sig en känsla hos mig. En känsla om att jag är starkast i världen, och hur snabb som helst. Ganska snygg egoboost va? Ni kan bara ana vilka krafter det ger mig! När jag sedan, återigen, sitter bredvid en annan cyklist dyker tävlingsdjävulen upp och jag bara ska vinna. Jag dör hellre än att jag förlorar. Så kvällens pass blev en tävling mellan mig och grannkillen på cykeln bredvid. Ikväll vann jag, av ren glädje.

2 kommentarer 2012.02.20