En liten påminnelse om att våga drömma

jag önskar att inga drömmar ansågs vara
för stora för att göra till verklighet.
och jag önskar att alla kunde få
förstå att drömmar är till för
att förverkliga.

På drömmarnas planet där barnen lär sig att förverkliga vad deras hjärtan säger.
Mellan himmel och hav och mellan land och öken. Där människorna står tysta i kö. I världen där alla sägs få plats men där vissa tidigt väljs bort. Sorteras bort för att de inte passar in. För att de inte är som alla andra. Vissa för att de tidigt förstår att det är modigast att vara annorlunda och gå efter deras egna magkänslor och inte efter vad andra anser vara rätt och fel. Men de väljs bort. Annorlunda. I världen där annorlunda är fult och där annorlunda straffas. Alla får inte plats i sandlådan på dagis eller på fotbollsplanen i skolan. I universum långt där borta dit blickar ibland riktas. Ett universum som ibland fångar upp några från världen där alla sägs få plats. Likt att kliva in i en ny värld där annorlunda är vackrast och där drömmar är givna. Givna att sträva efter. I världen där färgerna flödar och där känslor är det mest normala som existerar. I det universumet lär sig barnen i sandlådan att alla sandslott är vackra. Och på fotbollsplanen får alla vara med. I skolan lär sig barnen att sträva uppåt, framåt. Att sikta mot stjärnorna för då kommer de i varje fall nå äppelträden. Ingen är förlorare och ingen är misslyckad. Motgångar är lärdom och erfarenheter fås genom att delge vad man känner längst in i hjärtat. Den världen skymtar förbi ibland. I snabba frekvenser likt en stjärna faller. Lite då och då. Men någonstans i vår värld där människorna står tysta i kö och där annorlunda är fult och fel ser ett barn en stjärna falla. En stjärna som faller för att belysa hoppet om att världen där alla står tysta i kö en färggrann dag ska bli en värld där drömmar är givna att förverkliga. Och där inga drömmar är för stora.