den yttersta gränsen är nådd när ingenting
längre känns.
när det är som en lätt smekning mot kinden.

Syreupptag
4×4 minuters intervaller

puls zon intervaller: 90-100%

puls intervall 1:
medel: 98%
max: 98%

puls intervall 2:
medel: 97%
max: 97%

puls intervall 3:
medel: 97%
max: 98%

puls intervall 4:
medel: 98%
max: 99%

Det var som att dö för en kort stund.
Någon som nästan dog berättade att döden knappt känns. Utan att det mest är som en lätt smekning mot kinden. Som en vindpust och sedan är allt över. Inga känslor, ingen smärta. Bara lätt lätt som en bomullstuss. Och det var något liknande jag upplevde idag efter intervallerna. Först kom en attackerande känsla av brutal smärta. Det gjorde ont precis överallt. I benen och armarna, i magen och ryggen. Den brutala smärtan gjorde mig illamående och jag var bara sekunder från att kräkas. Sedan kom tårarna. Jag grinade för att det gjorde så ont. Efter det kom kvidandet. Och jag kände hur varje liten cell kved av det brutala de nyss varit med om. Men efter det var det som om allt tystades ut. Inte ett ljud, inte en känsla. Bara som en lätt smekning mot kinden. Som en vindpust.

Igår var det 3x20min intervaller följt av 90min fys. Kroppen fick sig en rejäl omgång och jag var så trött att jag knappt visste vad jag hette efteråt. Efter kvällsmiddagen somnade jag på soffan och hade mer än gärna legat kvar där i flera år. Men så blev det söndag och 4x4min intervallerna kom som en jobbig gubben-ur-lådan. Första intervallen ikväll var lätt. Till och med kul. Jag var överöst av endorfiner och styrka efter att ha sett hur Marcus Hellner kom ikapp Petter Northug och hur han sedan gick om. Det fick mig att överleva rond 1. Andra intervallen gick på ren och skär vilja. Jag skulle inte ligga under 97%, det hade jag bestämt innan passet ens börjat, så det var bara att köra. Enkelt och okonstlat. Sedan var rond 2 över. Tredje intervallen såg jag rött. Det fanns bara en väg att gå och det var att köra, det spelade ingen som helst roll hur ont det egentligen gjorde. Orden ”smärta är bara en högre och bredare form av njutning” ekade i mitt huvud och sedan var rond 3 avklarad. Fjärde och sista intervallen minns jag knappt. Allt jag vet var att jag mot slutet ställde mig upp och tänkte ”om du inte orkar så orkar du aldrig”. Någon minut senare såg jag i kors, grät och kände brutal smärta. Några sekunder senare kände jag ingenting och döden knackade på min axel. Ikväll knackade döden på för en minut eller två.