den inre drivkraften, den inre motivationen.
den håller i alla lägen.

Tröskel träning
3x20min med 10min vila mellan varje

puls zon: 80-90%

puls tröskel 1:
medel: 84%
max:88%

puls tröskel 2:
medel: 86%
max: 87%

puls tröskel 3:
medel: 88%
max: 91%

Det är ju det där med känslan av att flyga av egen maskin.
Belöning 1!
Fast det var inte riktigt så jag tänkte kvar över 7 i morse. Då ville jag hellre dra täcket över huvudet och inte synas överhuvudtaget. Kände mig smått mosad och trött. Inte seg, men trött. Jag ville helt enkelt sova längre och jag bad till cykelgudarna om att någon gång inom den snaraste framtiden få en lång och skön sovmorgon. Jag hoppas att dem kommer lyssna på mig! Fast julen är ju snart här och det betyder ju fix och trix här hemma (=städa, julgodis, slå in klappar…) så det ser mörkt ut med sovmornar. Men jag fick i varje fall en belöning idag!

Tröskel träning. 3x20min. Långa intensiva intervaller á la hårt. Puls zon på 80-90% av HFmax så det fanns ingen tid för lugn och ro. Jag köttade, slet och tänkte hela tiden på en vacker mening:
”Efteråt ska man ligga på backen och kvida av smärta och tårarna ska spruta. Då vet man att man har gjort rätt.”
Det låter ju helt absurt. Till och med galet och sjukt. Men jag fick höra den förklaringen en gång så då är det väl bara att mosa på tills jag ligger på backen och kvider. Sista 20min led jag. Det gjorde så djävulskt ont i benen och jag var så trött överallt och lite till att den där tröttheten på morgonen inte var någonting i jämförelse. Fast när dem var över låg jag inte på backen och kved och grät. Så jag kanske inte tog i tillräckligt. Men å andra sidan, nu väntar gymmet så där lär jag få så jag tiger!