när logiken och förståelsen raderas
finns bara frågetecken kvar.
ibland utan svar och ibland med
svar utan logik.
då är världen upp och ner.

Det finns inga bra svar eller bra logiker.
Allt som finns är frågor utan svar. Och som inte går att besvara.
Som att prata till tomma intet och hoppas på svar samtidigt som man vet att där inte finns några.
Hur mycket man än hoppas eller hur mycket man än ber på sina bara knän.
För livet och döden.

Jag ber inte. Inte ens nu. Någon som håller på tron skulle be nu. Definitivt i lägen som dessa. Men jag ber inte. Inte ens när stormen yr och det är som en orkan. För jag vet att det inte spelar någon roll. Livets läxa. Att det spelar ingen roll om jag ber eller ställer mig mitt på torget och vrålar rakt ut. Eller om jag sätter mig på min cykel och trampar tills det sprutar upp blod ur min strupe. Inte ens då. Men jag håller hoppet högt. Ser upp mot himlen när jag är ute och cyklar. Månen avger ett varmt sken. Det värmer upp även den mest frusna själ. Den avger värme ikapp med hur stjärnorna strålar. Oavsett avstånd så är månen lika stor hos oss båda. Jag tänker så och avståndet minskar. Vet att det gör ingen skillnad om jag skulle gå till kyrkan varje söndag eller ha en megafon och vråla. Men det som verkligen spelar roll är att jag låter känslorna komma. Kännas. Passera. För världen är upp och ner. När logiken försvinner vänds världen upp och ner. Så jag ställer mig på huvudet istället för att be eller vråla. Jag står på huvudet för att vända världen rätt igen. Så vänd dig, vänd dig och ge oss logiken och svaren.