matilda03.jpg

GO HOME OR GO HARD!

kvällsfilosofi

Varför göra något halvdant när jag lika gärna på en gång kan göra det ordentligt? Det finns ingen anledning att latmansköra och prata trampa luft. Antingen så tränar jag eller så tränar jag inte. Det finns inte i min livsfilosofi att köra ett pass och latmansköra. Varje pass, oavsett om det är återhämtning, distans, intervaller eller tröskel så gör jag det ordentligt. På en gång. För jag har inte fattat vilken poäng där finns med att göra något halvdant, har du?

Dit upp siktar jag. Mot stjärnorna.
I förhoppning om att i varje fall nå äppelträden.

Veckans alla 9 pass är inte roliga men 8 av dem är i varje fall det och så länge det är så, att flest antal pass är roliga så finns det ingen tvekan. Då köttar, gasar och grisar jag gladeligen. Skaver sadel i oändligheten och lyfter skivstänger och ligger i benpressen i evigheten. Cykling och mitt idrottande är glädje. Rakt igenom. Pass ut och pass in. Men ett av dem är inte roliga. Då skriker det mentala ”NEJ!” och brottas samtidigt med endorfinerna. Kroppen vet ju hur kul det brukar vara och vilken glädje som alltid kommer efteråt. Men ett av veckans 9 pass är hemskt. Då vill jag inget hellre än att ligga på soffan och äta chokladbollar.

Men jag sätter mig på cykeln ändå. Trampar igenom passet som ska göras och jag gör faktiskt mer än så. Jag håller rätt puls zon och jag ger mig inte. Det är kroppens minne mot det rådande mentala. Och det finns inte ett enda pass då jag vänder hem och ger upp. På min världskarta i min livsfilosofi existerar inte det. Orden ”Ge upp”. Så jag skaver sadel, mosar sönder tills mjölksyran har stigit långt ovanför mitt huvud och ibland skriker jag rakt ut. För att få ur mig allt och lite till. Tömma energidepåerna till de är slut och ännu lite till. Det är all in. På alla pass. Varför? För att valet är enkelt. Antingen tränar jag eller så tränar jag inte. I min värld existerar inte passet mittemellan.

Så, nästa gång du känner hur ditt mentala skriker ”NEJ!” med stora bokstäver. Fundera på hur du vill ha det. Vill du latmansköra eller vill du maxa? Det handlar inte om att krossa sönder pulsen på alla pass utan det handlar om att på varje pass hålla rätt puls zon för vilket pass det är. I min värld heter det ”GO HOME OR GO HARD!”, vad heter det i din?

Kommentarer

2011.12.15 - wellnessfight

De tillfällen när jag kört lite lugnare är direkt efter en förkylning eller liknande. Annars finns det bara ett läge och det är HÅRT :)

2011.12.15 - malin

Ge allt + lite till. Behöver man mer energi är det bara att låna av grannen – det har mina motionärer fått höra MÅÅNGA gånger!!

2011.12.15 - Katarina

Så har jag också alltid kört!
Jag har till och med (för inte alls länge sedan) sagt till min man att han ska hoppa i vattnet och dö eftersom han inte orkade jogga bredvid mig. Jogga! Det slutade med att jag satt på en bänk och storgrät eftersom han inte kan förstå min passion för träning eller att han själv aldrig pushar sig själv något. Inget får göra ont eller kännas.
Själv älskar jag det med träningen. Att träna tills man känner blodsmak. Utmaningar! Antingen tränar man hårt eller så skiter man i det.
Som jag säger, en del skulle lika gärna kunna rulla på axlarna lite och sträcka på bena istället för att gå på gym eller annat. De vågar ju i alla fall aldrig ta i.
(Detta är en känslig punkt som du ser haha…)

2011.12.15 - Malin I Form

Gillar din inställning, med den når du långt!