med tankens kraft är allt möjligt.
även det som av andra ses som omöjligt.

Syreupptag
4×4 minuters intervaller

puls zon intervaller: 90-100%

Kvällen bjuder på smärtans helvete och himlens endorfiner.
Det kommer säkert låta galet och sjukt det jag snart kommer skriva. Men för er som har varit där och som precis som mig gör det vecka ut och vecka in, så kommer det låta helt naturligt. Det är ju en vanesak det här med intervaller och att jobba på den vänskapen. Men det finns en charm i det hela. Det är något charmigt när smärtan slår runt i ens kropp och man stundvis tror att det är det sista man kommer göra innan man snart dör. När luften nästan har tagit slut och det inte kommer ner något mer i lungorna och det känns som om bristen på syre i kombination med smärtan ska ta livet av en. Eller som när man skriker rakt ut för att få fram den där sista lilla energin till den sista intervallen. Det är charm. En konstig sådan men det är en sådan. För er som aldrig upplevt det så låter det med all säkerhet konstigt och bland det mest absurda man kan utsätta sig för.

Men för oss som gör det vecka ut och vecka in så är det charm. Och en vänskap värd att satsa på. För vi vet att de där intervallerna kan vara avgörande när den kalla vintern blir till vår och säsongen drar igång på nytt. Och när man susar fram på landsvägen och känner flow i kroppen och hur fartvinden får håret i nacken att flyga så är den där smärtan bortglömd. Och för att få uppleva det där flowet och fartvinden så är det värt varje krossande intervall. Mitt idrottande går ut på att förflytta gränser och krossa barriärer, då är det bara att kötta tills smärtan står som förlorare.
Inställning är allt, med rätt inställning går  barriärer att krossa.