ibland händer det att jag knyter näven
i fickan och biter ihop utan ett ord.
det handlar om en djävulsk jakt på timmar.

Jag ser i kors av trötthet. Gäsp. Pust. God natt!

Inga vilodagar, men två dagar med återhämtningspass och 15min bålstabilitet. Det är så mitt schema ser ut. Med lite hårdare ord, det handlar om att pressa träningspass på löpande band och älska varje liten sekund av det. Och vanligtvis, och oftast, ungefär 6 dagar av de 7 som jag tränar så älskar jag vad jag gör. Faktiskt varje liten sekund av det. Men ibland så blir bägaren nästan full och det är nära att det rinner över. Så var det idag. Nära att rinna över. Även fast det var återhämtningspass med låg puls, <60% av HFmax, så kändes det i hela kroppen att vilodagarna är bortplockade. Och saken är så, på ett sätt är det bra, för jag har haft svårt att hålla mig från träning på vilodagarna. Men den andra saken är som så att bägaren ibland blir nästan för full.

Så, hur ska man hantera träningspass på löpande band? Hur ska man lära sig att finna inspiration på alla pass under veckans 7 dagar? Och, är det okej att 1 av 7 dagar känns så där lite små skitig och jobbig? Har ni några bra svar?

Själv så ska jag krypa ner under täcket och sova nu. Klockan ringer 6.30 för att vara pigg och glad för föreläsning i idrott&genus följt av seminarium följt av träning. PEPP!

(inte riktigt den känslan nu, men imorgon så!)