”…och han sa att han alltid kommer heja på mig,
att jag alltid kommer vara bäst i hans ögon.
vad som, när som. av någon anledning betydde det allt.
då och nu…”

Sommaren då den här bilden togs var sommaren
precis innan hösten då jag blev en del av hans liv.
Och då han blev en del av mitt. Det var den hösten
vi träffades. Då jag förändrades. Växte lite, blev lite
starkare, lite bättre och lite mer trygg.

Tiden går så rysligt fort just nu och det känns som om jag inte riktigt hänger med i svängarna. Måndag blir till söndag och så vips är en vecka över. Jag försöker ta varje ögonblick tillvara och njuta så mycket det bara går. Jag njuter av motvind och av medvind, av mjölksyra och endorfinkickar, långa föreläsningar och givande workshops. Träning, skola, familj och vänner slåss om min uppmärksamhet under dagarna och någonstans där i mitten står jag. Utan att riktigt veta vad som pågår. Lite som om någon bär mig framåt och att jag slipper gå själv. Det slog mig idag när jag cyklade hem från universitetet att i juni är det två år sedan jag tog studenten. Två år. Det känns som om det var igår jag sprang ut genom de gamla tunga portarna med min vita klänning och studentmössa. Fylld av glädje och förväntan på vad framtiden hade att erbjuda. Nu förstår jag att det jag då såg som framtid är här. Åren har gått, motgång har avlösts av medgång och mitt i allt så har jag börjat hitta mig själv. Vad jag vill. Med mig själv och mitt liv. Sakta börjar jag bli vuxen och faktiskt känna mig som det. I varje fall i vissa stunder. Men en sak som är säker är den att 2011 kommer bli det året då mitt liv kommer gå igenom en stor förändring. En förändring som jag vill gå igenom och som jag längtar till. Ett steg mot att testa mina egna vingar och främst, att bygga en framtid där det är kärlek, trygghet och glädje som är grunden.