för många låter det nog konstigt.
kanske till och med udda.
för mig är det helt normalt.

Det styrs sakta men säkert mot sängen för en lång natts sömn.
Dagen började med träning. Hela dagen har varit träning. Började kl. 8.15 med workshops i skolan i ämnet idrottspedagogik/didaktik. Så det var träning hela dagen lång. Både med kroppen och knoppen. Otroligt intressant och lärorikt! Men kanske främst och mest, sjukt kul. Ett typ av inlärningssätt som jag önskar att alla kan få testa på, helst såklart i ämnet idrott. Men ja, träning och idrott har det varit hela dagen, enda till kl. 16 då skolan slutade. Pust! Men inte tog det slut där inte. Nej, sedan fortsatte det med träning och ett återhämtningspass. Direkt från skolan och upp och iväg för träning. Jag hann med att få i mig en banan där emellan. Tur att det var ett återhämtningspass idag.

Återhämtningspass + bålstabilitet

puls zon: <60%

puls:
medel: 58%
max: 60%

Och nu sitter jag här. Med en matkoma som sakta börjar lägga sig och med en kropp som är både trött, slut och lycklig. Märklig kombination med oj så underbar. Dock vore det ännu mer underbart om jag när som helst kunde få krypa ner under täcket och blunda i sisådär 8 timmar. Klockan är inte ens 23 och jag är så trött att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Visst, det är behaglig trötthet, eller ja. Trötthet skapad av träning (typ behagligt). Och imorgon väntar två nya träningspass. Och jag njuter. Av det här idrottsliga livet som ja, visserligen får mig att bli trött när andra i min ålder går ut på krogen men vad spelar det för roll? Det idrottsliga livet ger mig ju glädje och lycka! Och vad kan slå det? Dessutom är jag rätt glad över att slippa bakiskänslan dagen efter. Nu ska jag krypa till kojs för att sova. Och ladda inför träningen imorgon. När alla andra går ut på krogen går jag till sängs. Och jag gillar det!