inställning – motivation – vilja
dina tankar avgör hur långt du når

Idrottspsykologi. Motivation. Självförtroende.
Nu har jag börjat plugga idrottspsykologi. Kursen kommer innefatta motivation och självförtroende, men även stress och oro. För mig har idrottspsykologi och främst motivation alltid varit självklart. Men alltid svårt att definiera och sätta ord på. Motivationen har bara funnits där, varför? Ja, ingen aning. Det har bara varit så. En given del av mig och mitt idrottande. Men med åren har motivation blivit mer än bara vilja, det har blivit ett mentalt tänk. Att tänka rätt, att vända motgång till framgång och främst, att se motgångar som sättet att lära sig något. Utan motvind kommer ju aldrig medvinden. Under gårdagens föreläsning i motivation så väcktes ännu fler tankar om vad det är och vad det påverkar. Men en sak som jag gjorde klart för mig själv igår en gång för alla är den, att hur jag tänker avgör hur långt jag kommer nå.

Vilka tankar du tänker och hur du väljer är avgörande.
Jag kan vara en talang och utstå enorma träningsmängder men för att nå dit, till stjärnorna, så krävs något mer. Något utöver det fysiska som kan testas i ett laboratorium. För att nå till stjärnorna krävs ett mentalt tänk utöver det vanliga. Nämligen att träna minst lika mycket mentalt som fysiskt. Att orka pressa sig igenom smärta när mjölksyran yr runt i kroppen handlar inte bara om att klara av det fysiskt, utan minst lika mycket om att klara av det psykiskt. Att lära sig blunda för smärtan och lära hjärnan att hantera smärtsignalerna. Och det finns bara ett sätt att nå dit, genom att träna på det. Och jag tror att jag även kommer utvecklas genom att plugga ämnet idrottspsykologi i vidd och bredd. För att nå till trädtopparna är inte mitt mål, jag ska bli så bäst som jag kan bli. Om jag blir det, det avgör mina tankar. För skillnaden mellan vem som lyckas och vem som inte lyckas är: ”A winner is a loser who was willing to fail and get up, fail and get up, fail and get up, fail and get up and win.”