Ett tempopass senare…
ingenting är mer självklart
eller mer givet.
utan den inget jag, utan jag inget den.
Tills döden skiljer oss åt och evigheten för oss samman
Tystnaden som lägger sig efter sista minuten. Den är obeskrivbar. Stunden då jag kan höra mitt hjärta slå och hur lungorna kippar efter andan. Den stunden, den tystnaden. Då är jag närvarande i nuet. Mer än någonsin. Från maximal smärta till hur kroppen sakta återigen infinner ett lugn. Hjärtats slag blir mjuka och andningen långsam. Det är gränsen mellan helvetet och paradiset.
Minuten innan – Minuten efter
En passion utan dess like.
Det finns inga ord att använda för att beskriva. Inga ord eller meningar. Det finns bara ett sätt att beskriva och det är genom att visa. Tårarna, glädjen, smärtan och lyckan. Allting i ett och samma paket, på en och samma gång. Känsloruset. Om någon utomstående skulle försöka förklara min upplevelse och mina känslor så hoppas och tror jag att den personen skulle beskriva det med ordet passion. En evig passion som är närvarande dygnet runt, i vad jag än gör, hur länge som helst. En sak är säker och det är den att jag har hittat hem. Hem till mitt rätta element.
Ett tempopass senare och jag känner fortfarande ruset i kroppen. Endorfinerna som spelar mig ett spratt av glädje och en del av mitt hjärta som är lite emotionell. Kärleken. Så lycklig så att kunna hålla på att jag gråter en tår och två. Bara för att jag kan hålla på, för att jag får uppleva detta och för att jag kan. Jag kan pressa min kropp, trycka på och få känna hur det känns när kroppen svarar. Jag kan och jag njuter. Varje sekund. Även när smärtan är som störst och mjölksyran har stigit mig över huvudet för längesedan. Även då njuter jag. För, och jag kan säga det här en miljard gånger och i all oändlighet, det här handlar om mig och mitt val av idrott. Om att ha hittat hem och om att tillägna sitt liv till en idrott. För vissa är det här rena galenskapen. Något som känns både främmande och som ren idioti – ”Hur i hela helvete kan en människa njuta av smärta?” – men det handlar inte om smärtan. I jämförelse med allt annat är smärtan obefintlig. Farten, friheten, suget i magen och passion överspeglar allt. Allt.
kvällspass – tempo
puls:
medel: 86%
max: 94%


2011.11.08 - wellnessfight
Adrenalin och endorfinkickarna man får slår det mesta