en liten advent följetong…

”Jag satte de små fötterna på det iskalla sovrumsgolvet. Jag hade hört hur det hade prasslat utanför min sovrumsdörr lite tidigare. Det pirrade i min mage och nyfikenheten spred sig i min kropp. Så jag rusade över det kalla sovrumsgolvet och stannade tvärt vid dörren. Tog försiktigt ner handtaget och kikade ut. Det var knäpptyst, och dunkelt. Inte ett ljud och inte ett spår. Jag funderade på hur tomten kunde vara så snabb och så tyst. Men så tog nyfikenheten än en gång över. Där hängde den. Min röda julstrumpa som jag kvällen innan hade hängt upp tillsammans med mamma. Hon hade berättat att om jag hängde den där så kanske tomten skulle hitta dit under natten och lägga ner en liten present. Fylld av glädje hade jag stolt visat upp strumpan för pappa när kvällen kommit och det var dax för mig att sova. Men inte hade jag kunnat sova inte. Istället hade jag legat och vridit mig från en sidan till den andra. Jag ville ju så gärna se tomten på riktigt. Men sedan hade jag till slut somnat.
Jag kände försiktigt på strumpan och jo minsann, det var något där i. Jag stoppade ner min hand och fann ett litet paket. Varsamt öppnade jag det fina paketet efter jag hade läst etiketten skriven av tomten. Det stod: ”God Jul Matilda, Önskar Tomten” med spretig och darrig handstil. I det fina paketet låg hårspännen som glittrade. Glad och stolt gick jag upp och in till mamma och pappa. Visade upp vad jag fått och berättade om att tomten hade varit hos oss i natt. Pappa frågade om jag hade hört tomten och jag svarade att det hade jag nog faktiskt gjort. Och så åt hela familjen frukost. Mamma tände det fjärde och sista ljust medan jag försökte berätta advent versen.
Hela dagen gick jag runt med en pirrade känsla i magen och full av förväntan. När klockan slog tre började det ringa på dörren. Mostrar, fastrar, kusiner, farbröder och morbröder kom. Jag dansade runt med mina långa flätor, siden klänning och blanka lackskor. Och luggen var uppsatt med mina fina glittriga hårspännen som jag fått av tomten. En stund senare var hela släkten hemma hos oss och vi tittade på Kalle Anka och hans vänner. Jag satt i soffan med mina kusiner och tittade lite blygt på en av dem. Hemligt förälskad i min kusin. När julfikat var uppdukat satte han sig bredvid mig och busade. Och jag busade tillbaka. När myrorna började krypa i mig klättrade jag ner under bordet och ryckte mina släktingar i tårna och var och varannan kittlade jag under fötterna. Och så kom jag till min kusin som jag var hemligt kär i. Och jag var ju tvungen att kittla honom. Pang! Han om någon reagerade. Han slog benen i bordet av rädsla och kaffet for. Inte jätteomtyckt men skrattat flödade och han log åt mig.
Julfika blev till julmat och jag mumsade köttbullar och ägghalvor. Drack julmust och kunde inte låta bli att titta på alla fina paket som låg under granen. De vuxna åt så långsamt så jag tog ett nytt varv under bordet. Ryckte dem i tårna och kittlade några. Men jag vågade inte kittla min kusin. Till slut blev några klara och leken kunde börja. Jag skrattade och skrattade, då och då kiknade jag nästan av skratt. Och så plötsligt ropade mamma. Tomten! Det kom någon gående där ute. Och jo minsann det var tomten. Det knackade på dörren och jag öppnade. Lite rädd och väldigt nyfiken. Nu skulle jag ju få se honom. ”Ho ho ho, finns det några snälla barn här?” sa tomten och han tittade på mig och log. Mamma hjälpte tomten in och han fick sitta på gammelmormors stol. Han berättade om hur långt han hade åkt, om alla barn han varit hos och om hur gammal han var. Och så öppnade han säcken. Stoppade ner handen och hittade ett paket. ”God Jul Matilda, Önskar Tomten”, jag smög mig fram lite rädd och fick mitt paket. Och tomten sträckte ut sina armar för en kram. Jag kramade och kände en märklig doft. Hade inte en av mina kusiner luktat likadant? Och hade inte tomten ovanligt lik röst som en av mina kusiner?…”