det sägs att en varm dusch efter
ett hårt träningspass är oslagbart.
jag säger att en återhämtningsdag
efter tre dagar av olika intervallpass
och en kopp glögg är oslagbart.

Lite tid för att andas ut, samla sig och ladda energidepåerna inför nästa pass.
Lördagen bjöd på tröskel träning, 2×20 minuter. Då var det tungt och slitigt. Kroppen ville sig inte riktigt men trots det blev pulsvärdena helt okej i förhållande till de puls zoner jag ska hålla mig inom. Men som jag slet! Det var verkligen som om jag krigade för kung och fosterland och jag vet inte säkert, men jag kanske måste se mig besegrad av intervallerna. Det var inte långtifrån att jag knäcktes sönder i miljarder bitar. Och så blev det söndag. Söndag och helvetet blev tydligare än någonsin. 4×4 minuter intervaller och tur nog fanns psyket med! Jävlar anamma, rött skynke för ögonen och en vilja utan dess like tog mig igenom dem. Det var bara att mosa och njuta.
Sedan blev det måndag, igår. Och tröskel pass och styrkeintervaller stod på agendan. Och som jag krossade! Fantastisk känsla när jag efter det passet insåg att jag hade klarat 3 dagar av olika intervaller och faktiskt, enligt pulsklockan gjort ett grymt jobb. Trots att det stundvis var både smärta och mjölksyra långt ovanför huvudet.

Och efter helvetet kommer himlen. Där är jag idag. Återhämtningsdag. Och återhämtningsdag = ett återhämtningspass + 15min bålstabilitet. Efter varandra. Livet är ljuvligt! Nästan så man glömmer vilken smärta det stundvis var de 3 dagar som gått. Så nu njuter jag av en mandarin, några daddlar, lite pepparkakor och en kopp glögg. Tror inte livet kan bli så mycket bättre just nu! Ikväll skaver jag sadel med en puls zon på <60 % och myser i en biosalong för att se del 1 av Breaking Dawn. Livet är då bra ljuvligt!