crème de la crème
de la super crème

Distans
med kortare ruscher

puls zon: 55-65%

I horisonten där man flyger fram på cykeln i evig oändlig medvind.
Det blåser här hemma. Liknar en mindre orkan ibland. Nästan i varje fall. Solen sken och himlen var nästan klarblå när jag surfade hem på cykeln från universitetet vid 13-tiden. Taggad på ett skönt distanspass med kortare ruscher. Kändes som om det var precis vad som behövdes efter en trög morgon med föreläsning och seminarium där vi diskuterade genus i idrott. Men efter ett tags surfande på cykeln så kom en gigantisk vägg. Det var verkligen en vägg. Pang! och så var den där. En motvindsvägg. Jag vägrade att gå av och gå med cykeln – jag är ju cyklist! Tur nog så försvann väggen, men ersattes istället av en kantvägg. Och jisses amalia, lite lite kraftigare vindpust och jag hade lagt i diket!

Så, dagens distanspass blir inne. I säkert förvar utan risk för att landa i diket och bryta både ben, armar och nacke. Inget jag direkt har tid med! Och inget som känns särskilt lämpligt om jag ska kunna fortsätta med det jag älskar. Så, här kommer jag 4 vita väggar! Nu blir det jag och väggarna i några timmar, det sägs att det tär på psyket, men äh. Mental träning är ju grejor det! NU KÖR VI!