Kroppen skriker efter träning.
Tiden till att tänka är alldeles
för stor. För jag har ingen lust
att rota i dem just nu. Helst vill
jag grotta ner mig i köttande
träning som gör att mina muskler
skriker av smärta. Mina känslor
går på högvarv och jag hinner
inte med. Lite arg och förbaskad
på mig själv. Men känner mig
mest som om känslorna glömde
mig när dem tog raketen och började
flyga i 190. Jag vill också hinna
med. Snälla. Kom tillbaka
och låt mig hinna med er på
resan. För jag vill hinna förstå
vad som händer. Och allra mest
vill jag landa och känna farten
i blodet som när jag skär kurvor
brutalt. Som om jag skulle
dö om en dag eller två.