Fysiologi på högsta nivå lite lagom med ännu lite mer intresse.
Jaha ja där ser man. Fysiologi på högsta nivå alltså. Ännu en dag med böckerna och jag. Jag och böckerna. Gasutbyte, syreupptagning, differenser hit och differenser dit. Låter det som ren grekiska? Kanske är så för vissa, för rätt många. Men jag finner intresse i detta. Låter det sjukt? Galet? Det kanske är både och. Men jag finner ändå nöje i detta. Att lära och förstå hur allt hänger ihop. Jag tror, och är rätt säker på det. Att efter denna delkurs kommer jag inte bara tänka lungor som kippar efter syre när luftstrupen håller på att strypas under de hårdaste träningspassen. Efter denna kurs kommer jag nog faktiskt ha ett sammanhang och till och med, eventuellt, kunna förstå smärtan. Bara det känns coolt.

Och faktiskt, jag spelar dunka dunka med Petter på ännu högre nivå.
Det händer att alla bokstäver blir till en liten gröt trots att det är på engelska och trots att det verkar som om jag faktiskt förstår både snabbare och lättare när jag läser detta på engelska. Konstigt? JA! Men när hjärnan blir till ett skrynkligt papper som varken vill eller ska förstå så lyssnar jag lite på Petter och hans långa meningar om brutet hjärta, vänskaper och livet i stort. Lite poesi med rapp kan bara göra gott. Men när inte ens det värkar som botemedel så har jag faktiskt en typ lathund. Svenska. Som den svensk jag är. Blått och gult i mitt hjärta! Jag lånade en bok i fysiologi med lite anatomi. Utifall. Som en trygghet. Tack Marcus. Ja, det var han jag fick låna boken av. Den på svenska alltså. Nu ska jag läsa vidare. Om typ ventilation och VO2max. Typ så ja. Men om det skär sig, tack Marcus.