smärta är bara en högre, bredare och större form av njutning

Jag har köttat och kämpat. Och det även fast motivationen och inspirationen är låg just nu. Kan inte säga att den är obefintlig för stundvis när jag sitter där på cykeln så finns den där och suget är lika starkt som vanligt. Men så ibland, och just nu allra mest, kommer den där känslan av att jag inte alls vill sitta där. Inte alls vill tänka träning eller cykel. Utan istället bara vara, göra vad som helst för utom det där. Äta kanelisar i stora lass, hänga med vänner, sitta med näsan över kurslitteratur eller skriva fullpott på körkortets teoriprov. Men nu är det bara 3 dagar kvar av slit, släp och smärta och det sista ska ut. Tömma de sista cellerna på vad de har.

Ikväll blir det återhämtning. Morgondagen bjuder på intervaller och tempo så det känns som en bra plan att köra lite aktiv återhämtning. Pulsen ska nog landa på någonstans mellan 75-80% och förhoppningsvis har jag en bra känsla igenom hela passet. Helgen har praktiskt taget bara varit träning. Sista träningen innan vila, teoriplugg och så idag har det blivit bullbak inför tisdagens kanelbullensdag. Men annars, ja, då är det träning dag ut och dag in. Skava sadel, lyfta skivstänger, svettas, slita och kämpa. Ett liv som vanligtvis är det bästa liv man kan leva. Men så ibland, så här när säsongen är över och dagarna innan semestern får tas ut så är det som att gå i ett träsk. Men först, innan jag får ta del av den där välförtjänta semestern så ska det köras som bara fan. För drömmarnas låga blåses aldrig ut.