och jag vill känna ruset igen!

Hej!
Jag har en djävul som är mig hack i häl. Träningsdjävulen gör sig illa påmind efter alldeles för många timmar på ett tåg. Snart har jag varit duktig och hållit mig i skinnet i drygt 1 månad, med undantag för några yogapass och några enstaka skojpass på Friskis&Svettis. Lite gigantiskt stolt kan jag snart skicka ett mejl till min vän Pär och berätta att jag minsann klarade det. Han var ju helt övertygad om att jag inte skulle klara det alls. Men ha! Där fick han! Jag hoppas däremot att han kommer göra mig sällskap på några av passen nu under hösten och vintern, pepp från andra cyklarnördar tackar jag aldrig nej till! Ska nog mejla honom redan nu och tjata lite cykel.
Och ja, jag har suttit på ett tåg både i fredags och idag, alldeles för länge för att kroppen inte ska bli rastlös och sukta efter träning. Däremot var det faktiskt värt det. En tjejhelg i Göteborg med fina flickorna Felicia och Sofia kan man inte tacka nej till. Och trevligt var det med både lerpromenad, Chalmersdans och marängsviss!
Imorgon väntar en ny vecka med föreläsning och seminarium, fystest 2 ska även genomföras. Lite halv opepp på det med seg knopp och trött kropp. Att jag dessutom sagt ja till yoga imorgon kväll igen gör inte saken bättre. Gäsp! Skulle behöva känna ruset i kroppen, hjärtat som nästan slår ur bröstet och lungorna som kippar efter andan. Kort och gott, jag måste få känna mig levande igen! 10 dagar kvar!!

Tack och bock från:

Abstinens cyklisten