igår spelar inte så stor roll.
och imorgon vet vi ingenting om.

Har ni tänkt på att det egentligen är det mest ovisa vi har, att vi aldrig kan veta, enbart hoppas?
Jag trodde på sagornas berättelse om att livet är långt och länge. Jag var säker på att framtiden var självklar och dyrt och heligt planerade jag med mål, drömmar och planer. Vissa saker sköt jag upp, stundvis tänkte jag ”det hinner jag om en vecka eller två”. Jag levde som om jag väntade på att livet när som helst skulle börja och ibland kände jag en oroväckande känsla i magen, som om jag ständigt gick runt och väntade på något. När jag blir stor ska jag, bara det blir sommar ska jag… men jag fick en annan kunskap om livet genom att betala dyrt. En kunskap om att allt jag vet är vad jag har här och nu. Morgondagen kommer alltid vara ovis och vad som hände igår kommer egentligen inte spela särskilt stor roll. Nuet. Det är allt jag vet. Allt du vet, egentligen.

När kistan hissades ner i den urgrävda marken förändrades allt. Med tårar som forsade, ben som inte bar och sammanbitna käkar så förändrades allt. Sedan dess är ingenting sig likt och det var där och då jag lärde mig. Dyrt betalt och något som jag på en sekund skulle vilja kunna betala tillbaka. Men jag lärde mig i varje fall något. En läxa om livet och om vad som egentligen är viktigt.

Det så annars eviga livet var inte lika evigt längre. Och skulle aldrig mer bli. Jag dog inte fysiskt men där och då den där dagen dog en del av mitt inre. Kvar blev ett ärr uppe i högra hörnet av mitt hjärta, som en stickande påminnelse över vad som faktiskt är viktigt. Drömmar och mål, planeringar och framtiden kommer aldrig sluta existera, men vad som är här och nu är viktigare. Att gå på magkänsla och våga möta nuet i vitögat. För vad är det värsta som kan ske när det värsta redan skett? En klok vän sa en gång: ”Döden har en enda uppgift, att lära oss som blivit kvar att leva varje dag som om den vore den sista.” Och mer kan vi inte göra. Den dagen då jag fick ett ärr i mitt hjärta valde jag att leva här och nu, med inställningen om att vad som faktiskt spelar roll är vad som jag har idag. För hur jag och vi än vänder och vrider på det, hur mycket vi än hoppas så kan vi inte göra mer än så. Vi kan inte annat än att välja livet. Att välja livet.