vad vore drömmar utan inspiration?

Känsla kom flygande likt en raket. Jag var inte alls beredd men när den träffade mig kändes det som om det blev mitt i prick. Ingen förvåning eller känslan av ett oönskat brev på posten. Det kändes självklart. Nästan som om det hade varit märkligt om känslan inte hade kommit. Och jag är inte rädd eller orolig. Snarare lite lättad. Nu när känslan är här känns det mer ”okej” att ta semester under fyra veckor och släppa allt vad som heter träning, resultat, prestation och idrottande. Jag är på jakt efter ny inspiration för att inte tappa glöden till mina brinnande drömmar.

•

Jag var på hugget inför kvällens pass. Kroppen kändes trött och sliten men det mentala ville. Jag ville kötta tills jag låg som en våt liten trasa på backen. Jag ville så himla gärna och så himla mycket. Med ett leende gled jag in genom Friskis&Svettis dörrar med medlemskortet i högst hugg för att kunna få min biljett, byta om och sedan krossa mina barriärer under ett cirkelfyspass. Det blev inte platt fall, men det var det mentala som sa nej. Som om det mentala från ingenstans fick ett veto som den kunde använda när kroppen för längesedan börjat skrika på mig att sluta. Och idag sa dem båda nej. Halvvägs in i passet hade jag lust att ta min vattenflaska och gå. Inte för att jag inte orkade fortsätta utan för att lusten inte fanns där. Inspirationen fanns inte. Och jag glömde nästan bort varför jag kommit dit från första början. Visserligen fullföljde jag passet och som sagt, det blev inget platt fall. Men det blev ett pass utan känsla och passion. Min vän Pär och jag pratade nyligen om kärleken till cykling. Brännande lår efter backintervaller, farten och suget i magen när man skär en tight kurva. Men just nu lockar knappt det. Men där med inte sagt att jag kommer sluta, för det kommer jag aldrig göra. Det här handlar om utveckling, strävan framåt och om drömmar att vårda. Pilen som någon sköt i väg ikväll handlar om en ända sak, jakten på ny inspiration.