mjölksyra är en synonym till total lycka,
något de cykelfrälsta kom på innan Gud föddes

Kvällens spinningpass (liknande karaktär som backintervaller):

medelsnitt: 86,3%
max: 89,9%

Jag var rysligt trött nu ikväll. Saken är den att jag somnade med kurslitteraturen i knät när jag satt och pluggade innan kvällens pass. Trött? Ja. Men jag tog mig i kragen när jag väl hade krupit iväg till Friskis&Svettis. Sittandes på sadeln med pulsbandet under bröstet och klockan tickande framför mig kan jag inte sluta. Det är som när ett lejon får tag på en gasell, det fortsätter och fortsätter tills gasellen är död. I det är fallet är jag både lejon och gasall. Karaktären blev backintervaller och benen sved – precis som det ska vara.

Till er som aldrig har testat, som rentav tycker att det verkar galet:
Skaffa er ett liv!
…ett cykelliv

v. 36 – träningssummering

Hua. Aj. Jisses. Hjälp. Orden ploppar ur mig ett efter ett. Det låter som om jag är en levande skrivmaskin som säger ett ord i taget. Saken är den att all energi är borta, all styrka har förvandlats till luft och all kraft har runnit ur min kropp tillsammans med svetten. Kvar är två mörkbruna ögon som lyser av adrenalin. Likt en varg som inte ätit på flera dagar. Om någon skulle ställa sig riktigt nära mig kan jag nästan lova att den personen skulle se det glöda i mina ögon. Jag är hög på kroppens egna drog.

Den här veckan skulle bli stenhård, det var den enda uppgiften jag hade. Att driva min träning till en sådan nivå att jag på söndag kväll, idag, skulle svimma av trötthet och utmattning. Och här sitter jag, mitt träningskonto hoppar av glädje men jag ser i kors av trötthet. Veckan har bjudit på en vilodag och resterande dagar har varit galna. Inte en enda gång har pulsen, förutom på återhämtningspassen, legat under 85%. Så med stolthet jag kan summera för er att jag har krossat veckans uppgift med gigantisk marginal. Mitt liv handlar om en enda sak: Att skava sadel tills den dag jag dör.