så många ord som har blivit sagda.
alla minnen som blivit skapta.
närheten som delats och nätterna som gått.
kärleken kommer för alltid bestå.
skillnaden är att det är okej att släppa taget.
i och med det försvinner inte vänskapen.

Hon älskade honom. Med största sannolikhet hade hon kunnat offra allt och lite till för honom. Kanske även sitt liv om dem hade kommit till den punkten. När han rörde vid henne var det som om en ljuvlig vacker sommaräng smekte henne. Och när hans läppar nuddade hennes var det som om det blå gröna havet i Sydostasien smekte hennes själ. Han var hennes allt, vem som helst kunde se det. Han fick henne att le igen. Att känna den sprakande elden av framtidstro och ljusa drömmar. När människor såg dem tillsammans log man. Av glädje för den öppna och genuina kärleken ett sådant ungt par kunde ha. Livet var deras och framtiden låg framför dem. En armlängds avstånd rakt ut och dem kunde röra vid den. Planera, hoppas och tro. Så enkelt och villkorslöst. Han älskade henne och hon älskade honom. Om bara oddsen varit deras. Om bara tiden varit skapad för dem. Om bara. Det har gått en tid nu. Kärleken består men har ändrat sin form. Det är okej att släppa taget. Det är okej att våga gå när känslorna blir för kvävande. Ingen kan beskylla någon för att göra ett felsteg när man släpper taget. Det är okej. Okej att känna och okej att visa sin sårbarhet. För även om man släpper taget så betyder det inte att man slutar älska. Det betyder bara att kärleken ändrar form, med det inte sagt att kärleken avtar. Bara och endast att den ändrar form. För när oddsen förändras och tiden når en annan punkt så kanske det är deras tur. Endast framtiden kan visa. I love you, but I’m not in love with you.