har skrikit lite hejdlöst utav förvirring hit och dit.
mest vad det av frustration tror jag allra mest.
men lite var även för rädsla vill jag minnas.
den där förbannade framtiden.

Dagens föreläsning är nu ett minne blott.

”jag kanske hade fel.
det kanske inte är dina ögon som har förändrats.
det kanske är mina. det kanske är jag som har fått något i
blicken som inte fanns där förut. jag har blivit som en annan.”

Kastade mig i soffan med en kopp te och en avokado samt ”En dag” när jag kom hem. Hade lust att sova lite grann egentligen med reprisen av Sportspegeln höll mig vaken och nu sitter jag med papper, böcker, artiklar och studiehandledningar i högsta hugg för att kunna dyka ner i plugget. Kan faktiskt inte skriva att jag inte gillar att plugga eller att jag tycker det är ointressant. För det är det inte alls. Inte ens ett litet knyst. Snarare tvärtom. Det är skönt att ha hittat det där plugg flowet igen som tappades bort en aning under gymnasiet. Men ja, någon vis människa sa ju en gång: ”Det är aldrig för sent.”

Och för sent är det heller inte med vårens ansökan till universitetet. Anmälan öppnade i torsdags och jag har tänkt vara duktig och söka i god tid så man slipper hets söka dagen innan anmälan stänger. Men det finns ett pyttelitet dilemma. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag faktiskt vill plugga. Hjärtat och hjärnan stretar åt lite olika håll. Efter tre veckor på GIH är idrott så galet kul och jag skulle kunna tänka mig både tränarprogrammet och idrottslärare. Men så finns de där drömmarna som funnits i flera år. Sjukvården. Medicin. Människan. Kroppen. Sjuksköterska. Sjukgymnast. Läkare. Där finns det inget som hjälper mig att känna den där galna glädjen, för jag har aldrig pluggat något sådant, men där finns de djupt förankrade drömmarna från förr. Och jag vet varken ut eller in. Om nuet eller drömmarna från förr ska få vinna. Innan 17 oktober ska jag ha ett svar med bra grund. I guess

Men charmen med en ny vecka är ju att jag kommer lära mig något nytt och kanske, kanske, med lite tur kommer jag genom det finna ett svar som känns så rätt så rätt för både hjärta och hjärna!