så lätt så.
för tiden som gick.
allt som hanns och inte blev av.
då när allting var som det sagts.
ingenstans då ljuset stannar där allting blir.

Så enkelt. Inga tankar och ingen tvivel. Bara enkelt och rakt. Som att gå på en tågräls utan varken snö eller is på spåren. En behaglig resa rakt fram med de bästa bekvämligheterna. Enkelheten överspeglade det som på gick. Med en backspegel skulle någon säga att det var en saga för god för att bli evig. Det fanns inget där inte blev en möjlighet. Drömmar svävade fritt likt astronauter i rymden. En hand rakt fram och en snudd eller två vid det komplexa. Inga frågor bara en snudd av enkelheten. Kanske drömmen kanske verkligheten. Bilderna blev vaga men enkelheten fick sitt utrymme utan någon tanke. Då och nu och ingenting men allting på ett fat av guld men med bara en sked. Handplockad av det komplexa utan chans att välja. Varken ut eller in hade någon inverkan. Kanske inte ens loket. Om ens vagnarna. Snö eller ej. Is eller ej. I det stora spelade det ingen roll. Rakt och enkelt. Utan tankar bara rakt på. Som en robot utan möjlighet att välja. En framtid för graciös för att bli en del av historien. Ingen förhandling. Ingenting men ändå allting. Så enkelt och lätt. Utan något överdrivet. Handplockad och utplockad. Något lämnat och något hämtat.

En lätt offring. Vem som helst skulle göra det om man varit
i samma situation. Ingen längtan bort bara enkelt utan
eftertanke. Lätt och givet skulle alla säga rakt
ut. Stunderna som blivit efteråt utan
säger bara ett ord eller två inget
mer än så. Enkelt utan
krångel eller så.

Om jag kunde skulle jag utan att tveka be Gud om att få byta plats.
Någon filosof skulle kalla det kärlek.