vad vore drömmar utan inspiration?

Känsla kom flygande likt en raket. Jag var inte alls beredd men när den träffade mig kändes det som om det blev mitt i prick. Ingen förvåning eller känslan av ett oönskat brev på posten. Det kändes självklart. Nästan som om det hade varit märkligt om känslan inte hade kommit. Och jag är inte rädd eller orolig. Snarare lite lättad. Nu när känslan är här känns det mer ”okej” att ta semester under fyra veckor och släppa allt vad som heter träning, resultat, prestation och idrottande. Jag är på jakt efter ny inspiration för att inte tappa glöden till mina brinnande drömmar.

•

Jag var på hugget inför kvällens pass. Kroppen kändes trött och sliten men det mentala ville. Jag ville kötta tills jag låg som en våt liten trasa på backen. Jag ville så himla gärna och så himla mycket. Med ett leende gled jag in genom Friskis&Svettis dörrar med medlemskortet i högst hugg för att kunna få min biljett, byta om och sedan krossa mina barriärer under ett cirkelfyspass. Det blev inte platt fall, men det var det mentala som sa nej. Som om det mentala från ingenstans fick ett veto som den kunde använda när kroppen för längesedan börjat skrika på mig att sluta. Och idag sa dem båda nej. Halvvägs in i passet hade jag lust att ta min vattenflaska och gå. Inte för att jag inte orkade fortsätta utan för att lusten inte fanns där. Inspirationen fanns inte. Och jag glömde nästan bort varför jag kommit dit från första början. Visserligen fullföljde jag passet och som sagt, det blev inget platt fall. Men det blev ett pass utan känsla och passion. Min vän Pär och jag pratade nyligen om kärleken till cykling. Brännande lår efter backintervaller, farten och suget i magen när man skär en tight kurva. Men just nu lockar knappt det. Men där med inte sagt att jag kommer sluta, för det kommer jag aldrig göra. Det här handlar om utveckling, strävan framåt och om drömmar att vårda. Pilen som någon sköt i väg ikväll handlar om en ända sak, jakten på ny inspiration.

Kommentera 2011.09.29

ibland är det huvudet som säger stopp.
ibland är det kroppen som säger stopp.
vem det än är, när det än är, var det än är.
det finns alltid lite till.

alltid.

Och min gräns, det går där jag svimmar av utmattning.

Kroppen börjar skrika efter vila varje morgon när jag vaknar och jag kan verkligen känna hur den sakta börjar säga ifrån mer och mer på skarpen. Jag har hållit mitt idrottande på en hög och bra nivå sedan i november förra året och inte gett efter någon gång praktiskt taget. Sjukdomar har inte kommit i min väg och motivationen samt inspirationen har varit närvarande och stark nästan hela tiden. Och nu är vi här, med drygt en månad kvar till november och jag behöver vila. Både mentalt och fysiskt.
Dels för att jag inte vill skada mig, bli sjuk eller bli övertränad. Men även dels för att jag vill hitta ny inspiration, styrka och kämparglöd. Fylla på med nytt för att gå in i en grundträningsperiod laddad till max. Skulle jag gå in i den perioden utan att ha vilat och utan att ha fått tid för att finna ny inspiration, styrka och kämparglöd skulle jag, med största sannolikhet, falla platt rätt snabbt. Jag vet att min gräns fysiskt går där jag svimmar av utmattning. Och jag vet att min gräns psykiskt går där döden skymtar. Men jag vet även att det här är långsiktigt och inget kortsiktigt. Mitt idrottande är en planering för nutid såväl som framtid.

Lite trött, väldigt sliten och med 7 dagar innan semestern väntar så ska jag ikväll ta mig igenom ett mastodont fyspass. Tur nog har jag valt att gå på ett cirkelfys pass signerat John på Friskis&Svettis för att få all peppning i världen som jag kan tänkas behöva. Och trots trötthet och en sliten kropp är jag taggad för ikväll. Nu ska jag ge min kropp vad den tål! Svimmar jag har jag nåt min gräns. Nu köttar vi.

Kommentera 2011.09.29

så lätt så.
för tiden som gick.
allt som hanns och inte blev av.
då när allting var som det sagts.
ingenstans då ljuset stannar där allting blir.

Så enkelt. Inga tankar och ingen tvivel. Bara enkelt och rakt. Som att gå på en tågräls utan varken snö eller is på spåren. En behaglig resa rakt fram med de bästa bekvämligheterna. Enkelheten överspeglade det som på gick. Med en backspegel skulle någon säga att det var en saga för god för att bli evig. Det fanns inget där inte blev en möjlighet. Drömmar svävade fritt likt astronauter i rymden. En hand rakt fram och en snudd eller två vid det komplexa. Inga frågor bara en snudd av enkelheten. Kanske drömmen kanske verkligheten. Bilderna blev vaga men enkelheten fick sitt utrymme utan någon tanke. Då och nu och ingenting men allting på ett fat av guld men med bara en sked. Handplockad av det komplexa utan chans att välja. Varken ut eller in hade någon inverkan. Kanske inte ens loket. Om ens vagnarna. Snö eller ej. Is eller ej. I det stora spelade det ingen roll. Rakt och enkelt. Utan tankar bara rakt på. Som en robot utan möjlighet att välja. En framtid för graciös för att bli en del av historien. Ingen förhandling. Ingenting men ändå allting. Så enkelt och lätt. Utan något överdrivet. Handplockad och utplockad. Något lämnat och något hämtat.

En lätt offring. Vem som helst skulle göra det om man varit
i samma situation. Ingen längtan bort bara enkelt utan
eftertanke. Lätt och givet skulle alla säga rakt
ut. Stunderna som blivit efteråt utan
säger bara ett ord eller två inget
mer än så. Enkelt utan
krångel eller så.

Om jag kunde skulle jag utan att tveka be Gud om att få byta plats.
Någon filosof skulle kalla det kärlek.

1 kommentar 2011.09.28

det står en överhurtig kille där
framme som med ett leende på läpparna
säger att kommande intervall kommer vara som vila.
själv funderar jag starkt på om jag verkligen lever eller är död.

friskis&svettis förklaring av
skivstångintervall:
skivstångspass förlängt med en konditionsdel. efter styrkedelen tränar vi 15 minuters kondition i form av intervallträning. passet är ösigt, rakt och enkelt och vänder sig till dig som är bekant med skivstången sedan tidigare. träningsintensiteten är relativt hög och motsvarar ett tuffare medelpass. Passet är 70 min.

Gårdagens kvällspass – skivstångintervall 70min

medelsnitt: 61%
max: 86%

Jag dog igår kväll.
Det blev så, jag dog igår kväll. Hade tänkt skriva det här inlägget igår efter middagen som vanligt men det fanns ingen kraft för det. Jag åt middag, försökte kolla på nyheterna, höll på att somna i duschen och sedan kraschlandade jag i sängen. Jag hann knappt lägga huvudet på kudden innan jag somnade. Några muskelryck senare och jag sov som en stock.
Gårdagens kvälls pass var som sagt skivstångintervall. Jag brukar anse att jag är vältränad, kanske även väldigt vältränad, men igår efter passet funderade jag verkligen på hur tränad jag är eller ej. Det kändes som om jag var en liten våt trasa som hade spagettiben och armar av gelé. Men oavsett om jag är vältränad, väldigt vältränad eller otränad så maxade jag igår. Försökte ta tyngsta möjliga på allt under skivstångsdelen och när intervallerna kom försökte jag hoppa, springa och göra höga knän så snabbt och högt som det bara gick. Och tar man i, då får man betala efteråt. Och betala fick jag. Jag begravdes lite snyggt av John Blund.

idag är det vilodag och imorgon är det
bara att gilla läget och köra järnet igen. snart
är det slut och då vankas fyra veckor med underbar semester.

1 kommentar 2011.09.28

vad är det som skapar skillnaderna mellan
tävling, motion och upplevelse?
är det något enbart individen
kan avgöra eller är det
något som gruppen
bestämmer?

Det är en fin halv vilodag och solen lyser. På förmiddagen har jag hunnit äta lunch med en fin bästa vän och pratar ikapp allt vi missat. Tjejigt värre men oj så trevligt. Det var ett bra ta sedan vi hade tid med något sådant då vi båda har fullt upp med träning och skola. Prioritering är ju the thing. Men idag har vi båda ledigt (läs självstudier) och med en halv vilodag är det bara att slänga in så mycket roligt som möjligt på förmiddagen och tidiga eftermiddagen. Så det blev lunch, prat och skratt – och nu sitter jag här med kurslitteratur och artiklar i högst hugg.

På fredag är sista seminariet i delkurs 1 – idrotten i samhället. Och det är vår uppgift att diskutera skillnader och likheter mellan olika praktiker och verksamhetsformer. Vad är skillnaden mellan tävling, motion och upplevelse? Vad och vem är det som bestämmer skillnaderna? Och finns det några likheter, om, vilka är dem?
Uppgiften innan är att förbereda oss genom att formulera tre frågeställningar som ska utgå från ens redogörelse och som ska knytas an till kurslitteraturen, artiklarna och de praktiska momenten vi har gjort, bergsklättring, stavgång och innebandyturnering. Jag börjar få lite tankar och idéer om vad jag tycker och anser, dels utifrån litteraturen och artiklarna men även från egna erfarenheter och det vi nu har fått prova på. Jag är rätt mycket inne på att ”det blir vad man gör det till” men även att det i gruppen i stort som bestämmer vad som är vad utifrån hur man förhåller sig till regler, vid vilket tillfälle man utövar idrotten och tidigare erfarenheter.

vad tycker ni?
vad är skillnaderna och likheterna
mellan tävling, motion och upplevelse i idrottens
sammanhang?

Kommentera 2011.09.27

Kvällens pass – långa intervaller

medelsnitt: 85%
max: 95%

långa intervaller:
syftet med intervallerna är att träna upp förmågan att ligga på hög ansträngningsnivå under lång tid.
att tänka på: hålla konstant tempo genom intervallerna.

Snart så. Snart.
Om drygt 1,5 vecka är det 5 oktober och jag tar semester för fyra veckor. Veckor där jag ska göra allt utom att träna, försöka i varje fall. Mejlade lite med min fina vän Pär och han skrev lite retsamt att han inte alls tror att jag kommer lyckas med det. Men Pär, om du läser detta – tack för sporren till att verkligen hålla ut de fyra veckorna!
Nu måste jag ju klara det. Och saken är den, det är inte bara Pär som tror att jag inte kommer lyckas. Praktiskt taget är det alla som vet det här med semestern som tror att jag inte kommer lyckas. Så ja, det återstår väl att se när dagen är kommen men jag ska göra allt för att lyckas! Och istället slappa på soffan med bra filmer och fint sällskap.

Men ikväll var det allt utom semester. Med klara ljuvliga bilder från helgens linjelopp färska i minnet var inspirationen på topp. Långa intervaller stod på agendan och jag kunde känna suget i magen och totalt fokus på att sätta bra pulssnitt. Mark Cavendish vann ju igår på linjeloppet efter en klungspurt och jag kan inte sluta tjata om det. Han är kungen av sprutar. Den massiva kraften rakt fram mot ett givet mål, det fascinerar mig och framför allt så inspirerar det mig. Idag körde jag på ren inspiration av honom med ett ända givet mål, att slå sönder mina barriärer. Och när intervallerna närmade sitt slut samlade jag ihop all kraft som återstod, och det var inte mycket, och rev av en rejäl spurt. Maxad från början till slut och en sak är säker, ikväll vann jag.

Kommentera 2011.09.26

lev i nuet och gör det så vackert att det blir värt att minnas.

Farmors hemmagjorda jordgubbssylt. Och annars äter jag alltid gröt till frukost. Men rispuffar är barnsligt gott och just idag vill jag vara barnslig, påminna mig själv om hur det är så att jag inte förlorar mig i vuxenlivet. Mitt sällskap just nu är en grön kalender och Nyhetsmorgon på tv4. Hur mycket mer vuxet än så kan det egentligen bli? Försöker mosa in allt på en och samma vecka. Och då menar jag verkligen allt. Skola slåss med träning och träning slåss med måsten och måsten slåss med vänner och vänner slåss med bullbak och bullbak slåss med egen tid. De förstnämnda är svårast. Men samtidigt enklast. De två måste få plats, resterande får inte spela någon roll. Och det även fast det är gudomligt kul att äta lunch med bästa vän eller baka bullar till mysfika. Där till har jag lite framtidsångest, men det löser sig ju. När valen väl är gjorda känns det ju alltid skönt! Attans att man måste gå runt och vända ut och in på sig själv miljoner miljarder gånger innan man tar besluten, varför lär man sig aldrig? Men det kanske är bra att jag aldrig lär mig, det kan jag ju se som ett tecken på att barnasinnet fortfarande finns där inne.

2 kommentarer 2011.09.26

Vinden i håret. Solen i ansiktet. Den klarblåa
himlen och suget i magen. Svischet som låter
om mig efter varje kurva som jag skurit brutalt
och hårt. Mjölksyran som pumpar efter varje
backe som jag besegrar. Tystnaden när jag seglar
fram på slättan. Glädjen som är total och skrattet
som bubblar ur mig som en riktig tonåring.
Livet är där och då och jag känner mig så levande.
Jag vill inget annat än att stanna tiden och bli
odödlig. Men om tiden vill annorlunda…

13 år gammal lärde jag mig att livet inte är någon lek. Hårt och brutalt, som om någon tog ett stryptag runt min hals fick jag svart på vitt. När som, var som, hur som kan livet slås i spillror. Att du kommer ha chansen att styra över det är minimal om inte icke existerande. Det spelar ingen roll om du har gått till kyrkan varje söndag eller om du har borstat tänderna varje kväll, hur duktig du än varit i skolan eller på handbollsplanen så spelar det ingen roll. Vill tiden annorlunda så får den som den vill. För vissa blir den längre, för andra blir den kortare. Vem som blir utplockad har vi ingen som helst chans att påverka. Istället får vi stå vid sidan av maktlösa och paralyserade och bara se på. Som om vi blivit till dockor utan möjlighet till att agera. Och vem som står på tur kommer vi aldrig kunna gissa. Men under tiden som vi står på kö likt sillar som ska bli halstrade så har vi en möjlighet.

Ett vrål. Gigantiskt. Om någon hörde så trodde den nog att någon blev slagen med både fyra och fem käftslag. Från maggropen, upp genom luftstrupen och ur munnen. Kraften som ett vrål kan bära med sig är överraskande starkt. Och jag vrålar. Precis som om jag har fått mota både fyra och fem käftslag. Och jag har känt slagen. Hårt och brutalt. Döden har slagit mig. Både en och tre gånger. Ingen förvarning bara hårt och rakt. Ingen chans att kunna skydda sig utan där har jag stått utan skydd alldeles naken. Så jag vrålar för kung och fosterland när jag sveper slättan med min cykel. Jag låter farten ta över och släpper alla spärrar jag har. Jag låter min kropp krossa mina mentala barriärer och jag vågar stå öga mot öga med döden. Den kommer inte kunna vinna över mig. Inte idag.

If I die young så ska jag ha utnyttjat tiden jag fick. Tvärsäker på att jag vill leva i flera hundra år till om det hade varit möjligt så njuter jag av dagarna jag får. Ingen rädsla, ingen ångest. Bara i lugn och ro. Bara för att jag har fått käftsmällarna som påmint mig både en och tre gånger. Vad jag har imorgon har jag ingen aning om men jag vet vad jag har här och nu. Jag vill inte vara en av alla sillar som står på kö för att bli halstrade. Jag vill vara sillen i vattnet som simmar så fort den bara kan så länge den bara kan. Farten, suget i magen när man lutar ner cykeln och litar på de fysikaliska krafterna – det är livet i sin renhet. Kärlek till nuet och en hyllning till alla dom som inte fick tiden på sin sida. Jag minns smärtan och sorgen, jag känner saknaden. Så jag vill inte bara vänta, jag vill göra. Leva och njuta. Låta blodet rusa i kroppen och känna hur lungorna fylls av friskt syre. Jag vill, jag kan, jag har chansen. Nu.

Kommentera 2011.09.25

det närmar sig en grundträningsperiod med
stenhård träning för att när våren kommer
vara i bra form och redo att smeka landsvägarna
fort. en grund ska läggas och cykling kommer
kombineras tillsammans med styrka. och hårt
kommer det bli in i det sista.

3 november börjar det.

Träningsschemat som varit går mot sitt slut. Programmen för cyklingen och styrketräningen går också mot sitt slut och det jobbas för fullt på nya program för att sätta hösten och vintern perfekt. Hur schemat och programmen kommer se ut vet jag inte riktigt men det lutar åt att fortsätta på 10pass/v och med en hel vilodag och en halv vilodag. Den här hösten och vintern måste jag även ta stor hänsyn till universitetsplugget och få allting att fungera så bra som möjlig. Lite beroende på hur mycket det kommer vara i skolan kommer låtas avgöra hur många timmar det blir i veckan. Med stor sannolikhet kommer veckorna variera lite i antalet timmar men med det kommer det även anpassas med intensiva och lågintensiva pass. Färre timmar kommer nog innebära högre intensitet och tvärtom. Där med kommer förhoppningsvis summan av allt bli bra och någorlunda lika.

Cyklingen:

När det gäller cyklingen kommer stort fokus ligga på att bli mer uthållig. Explosiviteten och snabbheten sitter relativt bra efter det här året. Medan den långa uthålligheten är det som jag fortfarande ligger efter med tillsammans med uppför. Till storleken är jag kort och lätt men har trots det svårt uppför, i sin tur beror det kort och gott på att jag har tränat det alldeles för lite. Så hösten och vintern får bli till att jobba stenhårt på uthålligheten och uppför. Långa pass och massor av backar. Men även en del långa intervaller och givetvis kommer allt kombineras med fartlek, korta intervaller och återhämtningspass.
Som jag har skrivit i något annat inlägg så är min tanke att hålla mig ute så länge det bara går. Jag trivs bäst ute på vägarna, älskar den friska luften, omgivningen och känslan av att faktiskt komma framåt.

Styrketräningen:

När det gäller styrketräningen kommer stort fokus ligga på mage, rygg och ben. Överkroppen har blivit mer vältränad och jag vill inte bygga allt för mycket muskler där eftersom jag inte har något behov av det. Men lite utseendefixerad och lite jämnt vill jag gärna ha så överkroppen kommer definitivt inte glömmas.
Jag kommer gå efter ett program med fokus på mage, rygg och ben men som även kommer innehålla överkropp. Det kommer fokuseras på tunga vikter och få repetitioner. Jag har testat det under slutet av sommaren och varit riktigt nöjd med det upplägget. Att dessutom skippa gymmets maskiner och istället ha övervägande fria vikter, skivstänger och kroppen som vikt känns ypperligt.

26 oktober dimper scheman och
program ner…

2 kommentarer 2011.09.25

personligt meddelande till himlen:

Hej!

Är det bra där uppe i det blå? Det händer att jag tittar upp när jag är ute och cyklar. På de vita molnen och på fåglarna. Någon gång har jag vinkat, har du sett mig då? För jag tror bestämt att du sitter på något av de där vita fluffiga molnen och kikar ner på mig då och då. När du har tid och inte spelar kort eller pratar med mormor eller morfar. Jag hoppas att du ger Svea många räkor så hon blir nöjd och glad, precis som en katt ska må.

Det var ett ta sedan jag saknade dig med sting i hjärtat. Det går lite i vågor det där. Men nu har jag fullt upp med skola och träning. Fast jag måste erkänna att skolan är mest rolig. Vi går på föreläsningar där roliga och kloka människor pratar, vi har seminarier där vi försöker bli klokare och så går vi på utflykt ut i skogen och eldar och bygger naturrutor. Jag har kommit på att livet som student på universitetet är riktigt skönt, i varje fall på GIH.
Men ja, just nu saknar jag dig. Var på fotboll i söndags med Sofia och då tänkte jag på dig. Om vi också hade gjort sådana saker om du funnits nu. Hade vi skrikit oss hesa på Bajens matcher och jublat som galningar när dom vunnit? Jag vet inte riktigt men jag tror det. Hoppas, rättare sagt.

Apropå idrott, min träning flyter fint. Snart är säsongen över och jag kan pusta ut. Det har varit hård i år. Men hejdundrande kul. Kan inte alls klaga. Så när säsongen är slut tar jag lite träningsvila innan grundträningen börjar igen. Igår, på väg hem från Friskis frågade jag pappa vad det är som gör att vi frivilligt utsätter oss för den extrema träningen dag efter dag. Vi kom inte fram till något vettigt svar. Det handlar om känslan helt enkelt.

Hoppas solen värmer gott där uppe i det blå och att du sitter på ett riktigt fluffigt vitt moln.
Jag älskar dig.

//Din Matilda

3 kommentarer 2011.09.23