livet är minsann rackarns bra,
lite knasigt bra!

Jag har nog universums största leende på mina läppar just nu. Leendet går inte upp till öronen, nej, mitt leende går upp till himlen för allting är så rackarns bra just nu. Träningen går mot sitt slut och vilodagen är förflyttad. Den kombinationen skulle kunna låta riktigt jobbig och få mig att sucka stort. Men nej, istället ger det mig energi och ännu mer jävlar anamma! Trots måsten till justering i träningsschemat så vill jag avsluta de två passen som är kvar på bästa tänkbara sätt. Jag vill kötta mig igenom dom precis som om det vore vilken dag som helst. Den energin har jag bannemej i kroppen!
Efter förra veckans stenhårda träning som den här veckan övergick till lite lugnare, lugnare procentuellt på pulsen alltså, så svarar kroppen direkt. Jag orkar lyfta tyngre på gymmet, jag orkar cykla snabbare och när jag håller på så känns det som om jag skulle kunna hålla på i evigheter. Stången på 120kg som vanligtvis brukar ta kål på både ben och axlar känns numera helt naturligt att ha där på axlarna. Och när jag står där framför spegeln på gymmet ler jag lite för mig själv. Jag orkar och jag är urstark. Liknande på cykeln. De dödande intervallerna som brukade ta kål på mig både fysiskt och psykiskt känns nu enbart stärkande. Dom är numera givna och inte hatade.
Som ni förstår så har jag inte mycket att klaga över. Varken i mitt idrottsliv eller mitt privata liv. Allting rullar på som smort och det känns som om jag sitter på den lättaste carbon cykeln i hela världen. Att därtill vara kär så det känns som om man har miljarder fjärilar i magen gör det inte direkt värre…

och jag hittade någon som jag kunde dela
mitt liv med. någon lite annorlunda än alla andra
och någon att hålla i handen när stormen blev för stor.
men mest och allra bäst, någon att dela livets glädjedagar med.

så här sprudlande glad kan man vara en torsdag kväll när
man egentligen borde ha gått till sängs för längesedan! tjohopp underbara livet!