i jämförelse så är det smärtan ingenting.
då är den en bagatell som inte ens är värd att klaga över.
och det är i jämförelse mina tankar går när mjölksyran bränner i benen.

tänkte ge er en liten uppdatering på hur kroppen mår och känns…

Stumma ben är orden som följer.
För stumma ben har jag. Har legat på ordentligt med fysträningen för att kunna bli mer explosiv och stark så det är ingen fara utan bara hård träning som ger mig svar på tal nu. Med största säkerhet kommer formen kunna stiga ännu lite när träningsvärken har släppt vilket den borde göra om någon dag eller två om jag tar det relativt lugnt på kommande pass.
Valet av att höja dosen på fysträningen kommer av en känsla jag fått nu under sommaren. Då mina ben har känts uthålliga men inte explosiva när jag har suttit på cykeln. Helt enkelt så har inte det där sista klippet funnits som krävs. Så från att ha kört relativt lätt benträning under vårkanten så har jag nu ändrat mitt upplägg helt. Nu kör jag tungt men få repetitioner. Än så länge svarar kroppen enbart positivt på det och som sagt, när den nuvarande träningsvärken har släppt är jag säker på att formen kommer stiga ännu lite till.

Efter denna förändring så ger det såklart påverkan på cyklingen vilket har resulterat i att jag är lite mer seg och inte lika uthållig eller snabb som tidigare. Men jag tror starkt på att denna förändring endast är positiv och att jag snart kommer ha tillbaka min uthållighet och även bli mer explosiv än tidigare.
Övning ger färdighet och det krävs lite neråt för att det sedan ska släppa när man släpper på den tunga träningen. Och när formen inte kom när jag ville så kändes det som om jag lika gärna kunde grotta ner mig i tung träning istället för att cykla på halvfart. Ett beslut som jag är stolt såväl som nöjd med.