vet du?
jag vet inte riktigt säkert själv.
men jag tror mig kunna säga att jag älskar dig.
i varje fall i närheten av något sådant som sägs heta äska.
varför kanske du undrar?
sanningen är att jag har ingen aning.
ingen komplett i varje fall.
det börjar någonstans i september och tar slut där oändligheten stannar.
vilken röra och utsvävning.
men vem sa egentligen att älska är lätt?
inte var det jag.
och det var inte du.
men när vi ses är det som om min värld blir lite spralligare.
dina läppar mot mina och jag är fast.
det är inte som någon saga men det är vackert.
på vårt alldeles egna vis.
rätt villkorslöst vill jag nog kalla det men ändå säkert.
vi har aldrig sagt det rakt ut.
att här med är det du och jag till döden skiljer oss åt.
men jag lämnar dig aldrig.
varken i ljus eller mörker.
för ett liv utan dig är också ett liv.
men ett sådant liv vill jag inte ens försöka leva.
du gör mig komplett.
och du är perfekt precis som du är.
med dina fel och brister.
vilken kliché att säga egentligen.
fast det är ju faktiskt så.
oddsen är inte våra.
snarare i en samlad krigsarmé står dom emot oss.
ibland undrar jag vad vi gjorde för fel.
men i andra stunder så vet jag nog svaret.
vi är lite annorlunda.
inte som alla andra när vi går där på gatan.
det är nog den detaljen.
som egentligen är liten.
men som ibland blir stor.
däremot så har jag lovat mig själv en sak.
att annorlunda alltid ska vara coolast.
kanske är det därför jag är kvar.
eller kanske är det för att det är du.
jag tror på det sistnämnda.
för varje gång vi ses är det som om något händer.
det är som om jag håller på att få en hjärtattack.
och den känslan.
den känslan betyder bara en sak.
villkorslös.
säker.
trygg.
oändlig.
passionerad.
kärlek.
du.
och.
jag.
blir.
vi.
två.