vet inte vad det var. kanske var det hans stöttande ord, kanske var det längtan eller kanske var det bara det där att pusselbitarna föll på plats. hur det än var så var det ett rent himmelrike när jag hittade hem igen.

Återhämtningspass
Cykling – 50km

snitthastighet: 28km/h
maxhastighet: 42km/h

medelpuls: 79,2%
maxpuls: 83,1%

T . I . L . L . B . A . K . A

Det är lättnadens ord som kommer ur mig  i kväll. Det mentala som har varit trögflytande likt ketchup när man har glömt tagit bort skyddsplasten har återvänt och dagens 50km av ren återhämtningsträning kändes som 5km. Tankarna är lite olika om vad det är som har gjort att jag tappade suget för cyklingen överhuvudtaget men jag är rätt säker på vad det är och det kommer jag delge er i ett senare inlägg. Nu, tillbaka till dagens lyckorus.
Jag, precis som ni alla – antar jag- har haft strålande sommarväder! Det är så här den svenska sommaren ska vara! Så en dag som denna kunde ju bara spenderas på ett enda sätt, nämligen ute på landsvägen med ben till raketer. Trots att det var ett återhämtningspass så höll sig farten uppe rejält, det var en del backar dock, men med nästintill vindstilla så fanns det inte så mycket motstånd. 50km av mestadels slätta kändes som ett sunt och bra val då det ändå faktiskt är halv vilodag idag. Men vilodag eller ej, det spelar inte så stor roll, det som spelar roll är att jag återigen njuter av att sitta och skava sadel. Och där till att det går rykande fort. Och formen, ja den är bättre än den var innan det mentala blev till trögflytande ketchup.

går inte att känna så mycket annat än glädje
när man skär kurvor som om man skulle dö imorgon…