”jag vet att du kommer att bli bäst
av alla fastän det inte känns så just nu”

30km – tempo

medelpuls: 86,9%
max: 92,1%

30km tempo är avklarat och det var en fin teststräcka för kropp och knopp. Efter en kortare period av trött kropp och sviktande självförtroende så har cyklingen fått stå tillbaka. Andra saker har prioriterats och för första gången på länge så insåg jag en gång för alla att idrotten är långtifrån allt. Livet är så mycket mer än idrott. Det är fruktansvärt kul. På ett rätt brutalt sätt. Det ger chansen till att kunna pressa kroppen på ett sätt som man innan trodde var omöjligt och trots att det tär på både kropp och själ så ger det tillbaka obeskrivligt mycket. Men som sagt, och som jag skrev i ett inlägg här nedanför, jag är så mycket mer än bara solbrillor, färgglada strumpor, carbon och cykelbränna.
Men dagens 30km tempo har tagit tillbaka en del av mitt gamla jag. Det gamla jaget som älskade att pressa kroppen till max och som dyrkade cykling likt en egen skapad religion är tillbaka.

Det var 30km som flög fram och jag kände mig stark från början till slut. Helt okej bana som gav utrymme för maximal prestation och det var skönt att inte vara tvungen att hålla tillbaka för att orka lite brantare backar. Det var mest slätta och det gled på fint i de få lite brantare partierna. Det är lite väl tidigt för att säga att jag är helt tillbaka men med gårdagen i minnet så känns det lovande. Några fler sådana här prövningar och jag är tillbaka på landsvägen i samma fina form som innan.