jag kanske har sagt det miljoner gånger,
eller miljarder gånger. oavsett vad så säger
jag det igen. klart och tydligt så du verkligen
förstår. jag älskar dig.

Ännu en vecka fylld av träning där kontot hoppar av glädje!

Jag är hög.
På träning.
På kärlek.
På nuet.

Sitter och granskar pulserna från den här veckan. Lite smått stolt kan jag dessutom se att för första gången sedan jag bytte schema så har jag klarat av att fullfölja det till punkt och pricka. Inte ett enda pass har blivit inställt och inte ett enda pass har haft fel pulsnivå. Det fungerar! Min kropp klarar av det och mentalt känner jag mig odödlig. Fysiskt så känner jag mig urstark. Likt ett lokomotiv som bara kör och kör. Rakt fram och det går inte att stoppa. Kan ni ana min lycka? För er som kikar in här rätt ofta så vet ni att jag inte har kunnat köra för fullt tidigare. Kroppen har helt enkelt inte klarat av det. För en period trodde jag att det nya schemat var mer än vad jag klarade av. Men tur nog hade jag fel, jag orkar och jag orkar genomföra det, ursäkta mitt språk, jävligt bra dessutom. Att inte ha hela vilodagar var inte så läskigt som jag trodde först. En hel vilodag byttes ut mot två halva och aldrig har det känts så bra. Förut kunde jag känna att min kropp var en aningens trögstartad efter en hel vilodag, som om den nästan hade vilat för mycket. Men nu när jag kör halva vilodagar med ett pass var dag där pulsen ligger mellan 70-75% av max eller 75-80% av max beroende på när på säsongen så känns min kropp pigg och på alerten hela tiden. Och vad mer kan man önska? Det resulterar i att jag dagen efter har energin flödande i kroppen redan när jag vaknar och behöver inte lång tid på mig innan min kropp är väckt och åter kan prestera maximalt. Träningsmässigt så har jag hittat hem nu, 10pass och 2 halva vilodagar/vecka är perfektion för mig när det är som bäst. Det här kan bara leda till bra saker.