När min maskot ger mig den där blicken så vet jag att det bara är att bita ihop
en gång sa någon:
smärta är bara en högre, bredare och finare form av njutning.
Intervaller – 60min
medelsnitt: 84,2%
max: 94,6%
”det låter nog galet, kanske till och med sjukt,
men känslan som smärta ger är en av de känslorna som gör
att jag känner sig ytterst levande. och det är ren
och skär frihet på högsta nivå.
bättre än så kan det helt klart inte bli hur man än vrider och vänder på det.”
Lite vimmelkantig av känslor från höger och vänster så kändes det underbart att sätta sig på en sadel för att maxa intervaller under 60min. Kort, men kvalité in i det sista. Även då smärtan pulserade som mest. Det var de vanliga måndags intervallerna som skulle genomföras för att sedan kunna sättas in på träningskontot och det var plågsamt från första början.
Efter helgens tuffa prövningar så var kroppen mörbultad i morse. Det kändes som om en monstertruck hade kört över mig både en gång två gånger. Kanske även en tredje. Så när alarmet på min iphone ringde hade jag mer än gärna slängt den i väggen och skrikit lite. Som tur var behärskade jag mig och kikade in på Youtube för att se lite härliga cykelklipp. Alla knep i världen för att göra mig pigg och på alerten inför dagen! Och en ny vecka. Efter många klipp och skratt så drog jag till slut mig ur sängen. Mörbultad var det ja.
Och som ni anar så är jag inte mindre mörbultad nu efter dagens intervall avslutning. Jag undrar egentligen hur den mystiska personen tänkte när den valde att lägga intervaller sist på en måndag. Efter en lång helg liksom som innebär sjuhelsikes mycket cyklande. Hade jag haft möjlighet att fråga den personen så hade jag lätt frågat. Synd bara att det inte går. Hur som helst. Intervallerna var stånkande jobbiga. Svetten rann och ett tag trodde jag att jag skulle brinna upp av hetta. Att dricka vatten gick sisådär, det var ju fullt fokus på intervallerna och (!) att andas! Men 60min senare så var det överstökat. Med nöd och näppe. Resultatet känns mer än godkänt efter helgens bravader och vad ska man säga? När min maskot spänner blicken i mig så vet jag att det bara är att bita ihop och köra. Något annat alternativ finns inte på denna världskarta… möjligtvis att fly landet, byta identitet och gå under jord.
Kommentarer
2011.05.24 - Susanne
Haha jag vet att du inte gjorde det… Känner väl dig… ;)
Nej det kikade jag inte på… Vad handlade det om denna gången?!
Jisses vad jag måste njuta då… :P
2011.05.24 - Susanne
Ja där ser du jag var inte ute och cyklade jag haha… ;) Ska fixa till brownies i nyttigare variant idag tänkte jag… Så det kanske lockar?! :P
Får lov att kolla på play på det… Brukar jue gå i repris oxå för den delen… Men vad är det för tokiga elefanter… :O
2011.05.24 - Malin I Form
SV: Jodå, det känns bra! Jag upplevde faktiskt ingen smärta i benhinnorna alls under loppets gång. Nu har man ju träningsvärk men det går över ;)
2011.05.24 - Sandra
Det är hopplöst, och sen är man helt borta utan sin telefon. Speciellt jag, det ringer konstant på den ju.
Livet går bra, jobbet kanon, kärleken är kaos och träningen gårbra ska träffa sjukgymnasten imorgon. Själv? ::)

2011.05.24 - Annika
En timmes cykling, låter inte illa det!