Vila så det räcker och blir över ska jag göra när jag dör,
så jag kör järnet nu när jag ändå kan och är mer levande än någonsin.

har aldrig förstått det där med vilodagar.
vad är det för något flummigt som det pratas om?
vila liksom, existerar det överhuvudtaget? och om det gör, vad innebär det?
jag brukar läsa om det lite här och var, ordet ”vilodag”, men jag har aldrig provat på det.
låter lite klent och slappt i mina ögon.
och sådant pysslar inte jag med. hardcore ska det vara!
eller… hur är det med det där egentligen?

Fredagkväll och jag är i matkoma. Har mumsat på thaikokosnudlar med räkor och jordnötter. Trodde att knappen på mina byxor skulle spricka, jisses! Men gott var det som sjutton och mästerkocken var såklart jag! Familjen verkade också nöjda och belåtna, då har man lyckats som kock. När man får lite stående ovationer och så. Typ. Till maten serverades dessutom en delikat sallad bestående av de så otroligt exotiska grönsakerna och frukterna: gurka, tomat, paprika och ananas. Kan det överhuvudtaget bli bättre än så?

Men ja, nu sitter jag och återhämtar mig från den gastronomiska upplevelsen. (Känner hur de fina orden haglar över mig!…sagda av mig själv dessutom) Imorgon är det upp och hoppa tidigt på morgonen för en brakfrukost och sedan är det bara att leta reda på cykeln och trampa järnet. En helt vanlig lördag alltså. Ingen rast, ingen ro. Och som en stor fet majonäsklick på det hela så har jag träningsvärk. ”Instruktionen” i kettlebells blev ju inte direkt någon instruktion. Snarare en liten långsam plågning av herr John guru av kettlebells. Pain is the word! Men av lite smärta har ju ingen dött av tidigare, så det lär ju inte jag heller göra. Så imorgon är det bara att le och njuta på sadeln.
Jag vet att det är viktigt att vila och återhämta sig, att man inte ska köra ihjäl kroppen tills den stupar av energibrist. Men det finns en del av mig som känner att om jag ändå ska vila alldeles för mycket när jag har dött så kan jag väl lika gärna köra på nu? Och ja, jag vet att det tankesättet inte är hållbart. Men det är ändå en tanke som jag gillar, som får mig att pusha mig lite mer, lite hårdare och bli lite bättre. Jag älskar ju vad jag gör! Och att hitta en balans mellan vila och träna blir svårare då, samtidigt som jag är mer lyhörd än någonsin. För jag vill verkligen inte paja min kropp. Den är ju det mest dyrbara jag äger och har. Och jag tror ni fattar att det är ett skämt när jag säger att halva vilodagar är klent och slappt, dem är ju livsnödvändiga!