att leva livet lite så där lagom galet. eller helt urspårat. skillnaden är inte så stor. men den är enorm om man jämför med ett vanligt tråkigt liv.

Jag brukar ställa mig på huvudet när min värld är upp och ner.
Bara för att vända den rätt liksom.
För ibland är det ju så där lagom irriterande att man vet varken
ut eller in. Känner ni igen den frustrationen?
Den är inte min bästa vän.
Men ja, den där mannen på parkbänken som ler åt alla vänder min
värld rätt också.
Leenden är fina. Precis som ditt leende som vänder min värld upp och ner.
Fast livet levs bara en gång så jag lever.
Älskar dig även om oddsen inte är våra. För allt
jag bryr mig om är att jag får ha dig här och nu. Varför inte njuta av livet
när man har chansen?
Skippa alla löjliga måsten och krav. Leva villkorslöst och faktiskt våga.
Det är inte så svårt som vuxna verkar vilja få det att framstå.
Men det tror jag i och för sig mest beror på att
dem själva inte vågar.
Därför är det bäst att vara som alla andra, så slipper man bli uttittad eller
ifrågasatt. Enklaste vägen.
Men jag gillar inte det. Att vara feg. Därför fortsätter jag älska dig även
om det kanske är lite svårt ibland.
Jag har lärt mig en sak som är både viktig och alldeles rätt vänd.
Nämligen, bra blir det alltid.
Så att stå på huvudet när världen är upp och ner är inte så farligt.
Det värsta som händer är att man svimmar.
Men då finns ju du där.
Som gör mig till lite lagom poet så där fint i kanten som duken på bordet med prickar på.