Mina tankar går till Wouter Weylandt och hans älskade

Eftermiddagens & Kvällens träning:

styrketräning
medelsnitt: 67,3%
max: 72,3% (82% under uppvärmning)

intervaller
medelsnitt: 86,1%
max: 94,0%

idag var det döden som drev på mig under träningen.
bilderna från dagens etapp av giro de italia har fastnat på näthinnan.
idag hände det som inte får hända.

Ibland går det lite lättare att pressa kroppen. Vissa gånger beror det på lycka, andra gånger på ilska och vid några enstaka tillfällen beror det på sorg éller frustration. Idag, under eftermiddagens stryka och kvällens intervaller, var det frustration som bar mig fram när kroppen egentligen ville ge upp. Ni som tittade på dagens etapp av Giro de Italia vet vad jag pratar om. Till er andra kan jag säga att idag hände det som inte får hända inom cykelsporten. Unge cyklisten Wouter Weylandt kraschade och avled senare av de skador som han ådrog sig.

Kvällens intervaller brann i kroppen. Musklerna fick jobba på rejält och hjärtat fick pumpa hårdare än på länge. Min passion för cykling flödade verkligen. Jag älskar att cykla och gör det nästan varje dag. Jag skär kurvor som om jag skulle dö imorgon och resonerar som så att vilodagar är onödigt, vila ska vi ju ändå göra den dag vi dör. Och med bilderna från dagens etapp av Giro de Italia på näthinnan så kändes den inställningen extra nära. Trots ett tufft styrkepass innan där topp till tå hade fått sig en rejält utmaning och gått igenom ett ordentligt kraftprov så fanns det ännu mer att ta av. Kvällens intervaller var spetsade lite extra och med ett enormt jävlar anamma så höll jag passet igenom. Cykling är en passion där jag är beredd att offra. Och det är en sport där proffsen går all in med livet som insats. Vad som hände under dagens etapp är beviset på deras enorma kärlek till sin sport. En kärlek som jag delar med dem.