när du ler så ler jag
när du andas så andas jag
när du är glad så är jag glad
när du lever livet så lever jag livet

utan dig är jag vilsen

Tänk att jag får ha dig i mitt liv. Att jag får somna till din röst några nätter i veckorna. Tänk att jag får älska dig. Just dig. Och ingen annan. Det snurrar i min värld när du inte är hos mig. Jag vet inte vad det är. Kanske är det för att det bara är du som får mig att stå stilla och stabilt. Att sluta vackla. Och bara leva. Så enkelt det kan vara. Du lärde mig att om möjligheterna finns och man är villig att kämpa så finns där heller inget annat alternativ än just det att kämpa. Att leva och våga satsa även om oddsen då och då är grumliga eller ibland helt osynlig. Osynliga av mörker. Jag minns första gången jag hörde din röst. Du pratade om livet, om motgångar och att våga vända dem till medgångar. Rätt rakt på så där. Du skrattade, pratade om saker som om de vore givna men som för många andra enbart stannar vid att vara drömmar. Orden som kom från din mun nådde in i mig. Som att du hittat den borttappade nyckeln. Du förändrade mig. Gjorde mig lite starkare, lite mer levande och lite bättre. Du förändrade min värld med din ord. Fick mig att tänka till både en och två gånger. Vad är det värsta som kan hända här i livet egentligen? Och hur farligt är det? Kanske går även det att överleva. Du är mitt levande bevis på att det går. Allting känns så enkelt när jag är nära dig. Inga bekymmer eller problem, bara leva och njuta. Av livet och av varandra. Ibland känns det som om du är för bra för att vara sann. I andra stunder känns du given. Som om du vore gjuten för mitt liv. Jag ber på mina bara knän att det är det sistnämnda. Jag önskar att jag alltid få ha dig. Tills oändligheten är kommen.