Så, jag älskar dig lite lagom rätt mycket gigantiskt.
Inget större än så bara stort och komplext egentligen.
Jag minns hösten som gick och första gången vi sågs.
Du fångade mig med din blick och jag trodde jag skulle snubbla till.
Löven var vackert färgade den dagen.
Solen lös och du log mot mig.
Vi hade längtat efter varandra efter alla ord och meningar som passerat.
Från den dagen har jag vetat men inte velat tro på det.
Alldeles för rädd för hur slutet skulle bli.
Men hand i hand föll vi mot ett okänt mörker utan att veta så mycket.
Jag minns att vi båda led om än på varsina håll.
Veckorna passerade utan att vi märkte det.
Fast är ordet.
Men där det finns mörker finns det även ljus.
Och när våren kom så fann vi det vi gått miste om återigen.
Ditt leende och jag visste att mer rätt än du kan det inte bli.
Så lätt och så tryggt.
Inga villkor bara rena känslor.
Och nu är vi här.
En lång resa senare med dalar och berg.
Det sägs att den finaste kärleken kommer ur en djup vänskap.
Så jag älskar dig och den du är.
Med dina fel och brister.
Du är perfektion när den är som mest perfekt.
Jag skulle aldrig vilja ändra på något.
I sommar börjar vi skriva på vår kärlekssaga.
Livet är vårt precis som framtiden.
Vad väntar vi på?
Jag älskar dig och jag älskar att få vara din.
Din speciella flicka.
För du är min speciella pojke.
Så, jag älskar dig lite lagom rätt mycket gigantiskt.