har ni sett deras fina elegans?
vita och lite gråa samt svarta. stilrent.
inga krusiduller eller konstigheter bara enkelt.
i min familj har scottarna alltid hederplats vid matbordet.

Idag, just idag, tänker jag mycket. På framtiden, på beslut och på vad som tar slut. Det känns som en perfekt dag för sådant. Utanför mitt sovrumsfönster öser regnet ner. Jag tror att cykelgudarna tyckte att det passade bra med regn just idag, så helgen kan bli varm och solig. Inte helt fel tänkt faktiskt. Så därför ägnar jag denna dag åt tankar och beslutsfattande. Känns både vuxet och stort att göra det, speciellt att ta beslut. Dem har ju en tendens till att först känna märkliga och sedan helt perfekt. Svårt det där. Men i morse när jag kikade igenom mailen och såg att Antagningsenheten, för plugg på universitet och så, hade skickat mail så blev det många tankar. Ett måste helt enkelt men också rätt skönt. Det känns som om det är på tiden att jag sätter mig i skolbänken på ett universitet någonstans och pluggar något. Funderar på att läsa en kortare kurs bara innan jag tar det stora beslutet. Just nu lutar det mot Idrott A (som inte alls är samma kurs som man läste på gymnasiet) eller Medicin A..

MEN!

Till något helt annat. Nämligen mitt älskade idrottande. Cykel cykel och lite mer cykel. Idag ska jag skava sadel en stund. Ett lättare återhämtningspass med en lugn och fin puls mellan 75-80%. Känns lagom för en fredag och för vad som väntar i helgen, och för vad som har varit. Behöver nog inte pressa så mycket mer, jag känner att formen är bra. Det är också lite klurigt, vägen till att bli bästis med sin kropp. Jag känner på mig att jag börjar närma mig den där punkten i vår vänskap då jag tillslut känner mig själv utan och innan. Men det har tagit nästan 20 år att nå hit. Helt galet om man tänker efter. Men det är väll så samtidigt. Djupa vänskaper tar tid att nå, och bäst kanske jag kommer känna min kropp den dag jag dör, om ungefär 69 år. Men oj! Vet ni? Regnet har slutat och solen lyser, så jag ska bege mig härifrån. Skav lite sadel ni också, det är livet i sin renaste form, tro mig.

vitt, svart och grått i perfektion.
de svarta detaljerna är pricken över j:et.
jag tror att de trivs med att ha bokhyllan som sovplats.
för i vårt hem i min familj så har scottarna hedersplats överallt.