Jag blev cyklist för många år sedan.
Det var den dagen jag lärde mig cykla. En varm sommardag efter mycket träning.
Jag minns lyckan och friheten när jag klarade det helt själv.
Träning ger färdighet.
Än idag.

Kvällens cykelpass:

medelsnitt: 80,6%
max: 86,6%

Ett lätt pass på kvällskvisten var precis vad kroppen behövde. Inte så mycket slöseri på energi utan mest bara jakt efter just energi. Köra igenom kroppen lite och känna efter var den står. Pulsmässigt blev det något liknande en tuffare variant av ett återhämtningspasset, och egentligen lite för låg medelpuls för vilken karaktär passet skulle ha haft, men man kan inte få allt. Max för det här passet blev okej. Inte så mycket mer egentligen men det i sin tur beror dock på att jag i princip aldrig tryckte på ordentligt utan mest körde för att känna efter formen. Högre max är svårt att förvänta sig då. Att ha ett pass med just den här karaktären trots den halva vilodagen igår kändes utmärkt. Schysst sätt att känna efter hur kroppen mår och hur den samarbetar med det mentala. Även om pulserna kanske inte är något att hurra över så är samarbetet med kropp och knopp utmärkt perfekt. Så i sin helhet kan jag inte gnälla över så mycket nu i kväll.

Jag brukade tävla mellan lyktstolparna när jag var liten. Cyklade så fort jag kunde mellan dem och räknade lite på ett ungefär hur lång tid det kunde ta. Jag kände mig som en miniversion av Lance Armstrong när jag susade fram och trampade så fort mina små ben kunde. När jag blev tillräckligt stor så jag fick cykla hem till farmor själv så tävlade jag. Längre sträcka och nu med en riktig klocka. När jag åkte från farmor bad jag henne alltid klocka och när jag sedan kom hem rusade jag in och ringde henne för att fråga hur lång tid det hade tagit. Och så höll jag på. Försökte krossa den föregående tiden och hela tiden försökte jag skära kurvorna lite farligare och trampa på lite snabbare och verkligen utnyttja de få nerförsbackarna som fanns. Allt för bättre tider.

Formen just nu är precis där jag vill ha den. Precis på gränsen till övertränad, alltså i toppform. Nu är det bara att balansera på denna sköra tråd och hoppas på att det håller i sig. Fortsätta varva lugna veckor med hårda veckor och tillslut så kommer det gå som smort. Lite krångligt är det fortfarande med att ha två halva vilodagar, men med lite övning så kommer även det snart sitta som ett smäck. Övning ger färdighet som det så fin heter. Imorgon är det bara på’t igen och njuta. Faktiskt, mitt liv är förbannat underbart bra!