jag vet inte om du läser mina inlägg men
om du gör det så ska jag berätta en sak för dig.
du är mannen i mitt liv.

Barbent vädret har anlänt till Sverige minsann!
Igår strosade jag runt i stan med en rödblommig klänning och vita tygskor. Hade solbrillor och surplade vatten då och då. Så varmt var det. I morse när jag hade vaknat och stod inne i badrummet kunde jag se solstreck efter klänningens band på mina axlar. Nu har cykelbrännan fått en motståndare. Tänk så det kan gå. Och jag hoppas att det fortsätter så här till oktober, hur underbart vore inte det? Att kunna svischa fram på landsvägarna samtidigt som solen värmer och fåglarna flyger runt på den klarblåa himlen. Livet i sin renaste form var det ja.
I morse när jag vaknade lös solen in.
Den var som en väckarklocka som tyckte att det var på tiden att jag gick upp så jag inte missar allt det fina. Men när jag vaknade var det även något mer som pågick i den här världen. I min värld. Jag vaknade lite omtumlad. Egentligen så vet jag inte om det var filmen jag såg igår kväll eller om det var något annat. Kanske var det något större och bredare. Lite känslor hit och dit. Några hjärtan med känslor som yr likt vinden när den kommer från sidan. Det var en blandning av vemod, nyfikenhet och kanske mest stor kärlek. Så det var rätt lätt att komma på vad det handlade om. Lite för lätt kanske. Men livet är här och nu, vad som händer imorgon har vi ingen aning om.

du har funnits i mitt liv ett bra ta nu.
fått mig att le och känna mig som den lyckligaste.
natt efter natt har jag känt din närhet och haft din röst som min vaggvisa.
när allt kommer omkring så är det inte så svårt.
du är mannen i mitt liv.
hur det här än slutar och var vi än hamnar.