You are your own limit
Hur nära stjärnorna vi kommer är upp till var och en.
Det kommer alltid finnas yttre faktorer som kan påverka
men i slutänden är det upp till var och en att göra det
bästa av var och ens situation. Vill man så kan man.
Komma så nära stjärnorna som möjligt. Hur nära vill du komma?
Möjligheterna och chanserna haglar över oss. Varje dag, varje vecka, varje månad och varje år. Här och nu, då och där. Varje sekund, varje minut och varje timme. Skulle vi vilja skulle vi kunna få så många möjligheter och chanser att vi tillslut skulle tröttna på dem och ta dem för givet. Men istället är vi fast i mellanmjölks Sverige och verkar tro att möjligheter och chanser bara inträffar då och då. Helst verkar vi tro att dem kommer i samband med en gnutta tur eller av en ren slump. Vi står på ett avstånd av avundsjuka från dem människorna som tar chanserna och ser möjligheterna. Hoppas och ber på våra bara knän att vi någon gång i livet kan bli likadana, eller i varje fall få en gnutta av det där magiska som dem som tar chanser och ser möjligheter verkar ha. Men samtidigt som vi önskar att vi kunde vara som dem så tycker vi att dem är knasiga. Kanske fryser vi ut dem, kanske pratar vi om dem bakom deras ryggar och kanske tycker vi att dem är dumma i huvudet. Annorlunda är inte coolt. Att gå på magkänslan är korkat. I varje fall i vårat mellanmjölks Sverige där enbart lagom är bäst.
Men kanske är det tvärtom. Kanske tycker vi egentligen att annorlunda är coolt och att gå på magkänslan är modigt. Kanske är det egentligen så lätt att vi helst av allt skulle vilja lära oss av dem. Men för att skydda oss och leva i trygghet där vi varje dag har rutiner och aldrig behöver möta ödet så tycker vi att lagom är bäst. Varken mer eller mindre. Det är ju mest tryggt. För håller vi oss till det så kommer aldrig motgångarna och käftsmällarna som livet kan ge oss blir inte så hårda. Vi håller oss till vår trygghetszon och håller varandra bakom ryggen för att fegheten vinner. Det är därifrån avundet och ilskan kommer gentemot dem som har insett att möjligheterna och chanserna haglar över oss. Egentligen. Men återigen. För att slippa tuffa motgångar som stundvis kan vara nästintill dödande och för att slippa hårda käftsmällar som skakar om hela ens liv så väljer vi att lagom och trygghetszonen är bäst. Kan inte förstå de leende människorna med fräck framåtanda som tycks få alla chanser och möjligheter medan vi själva bara är misslyckade. Offer är vad vi är kort och gott. Varför fick inte vi också ta del av den där ljuvliga kakan? Varför är det bara en del av oss som har fått tillgång till den?
Fast grejen är faktiskt den. Vi är våra egna begränsningar. Ser vi begränsningar så finns dem. Ser vi problem så finns dem. Det vi inte ser finns inte. Givetvis inträffar motgångar och givetvis får vi käftsmällar som vänder upp och ner på våra världar. Men vill vi så kan vi även komma ur dem. Inte svagare, utan tvärtom. Starkare och mer erfarna. Men för att växa, bli starkare och mer erfarna måste vi våga ta möjligheterna och chanserna. Och de haglar över oss. Ständigt. Även om vi tycks ha svårt att se det. När någonting känns främmande och en aningens skrämmande har vi, människan, mycket lättare för att backa än att gå fram och titta på vad det är. Från evolutionens tid har vi lärt oss att inte gå fram till något som kan ses som faror eller hot utan istället backa och skydda oss. I vår moderna tid har det gamla tankesättet blivit till att vi hellre lever i trygghetszoner där vi vet vad som är rätt och fel. Där vi hellre gör som alla andra än som vi själva kanske vill. Just för att det är mer trygghet och säkert. Vi är flockdjur. Men med nutidens skyddsnät och hjälp borde vi nu om någon gång våga gå fram och titta, känna och ta. Möjligheterna och chanserna haglar över oss. Varje dag erbjuder på något nytt och vill vi så kan vi. Komma så nära stjärnorna som det bara går. Allt handlar om att våga och se förbi det vi en gång trodde var våra begränsningar. Annorlunda är coolt och att gå på magkänslan är modigt. Så våga ta möjligheterna och chanserna dagligen, du klarar det.
Kommentarer
2011.04.12 - Susanne
Haha ja men precis! Hur urbota dumt som helst jue… Varför vara elak mot sin kropp… Kommer osökt att tänka på dom som betalar för att få cancer = rökare… :S
2011.04.13 - Sandra
Man ska gå emot ”reglerna” som följer i Mellanmjölkslandet. Det tycker jag. Annorlunda ÄR coolt och magkänslor är bra. Man måste våga sticka ut lite!
Oh just det, det sa du. Det är min hemstad. Born and raised!
Ja det har vuxit sig starkt.
2011.04.13 - Marcus Å
Håller med dig! Okej, träningen går rätt bra för att vara motionär ;)
2011.04.13 - Deniesé
Så sant så, man är sina egna begränsningar. Svårt att tro ibland men ack så sant.
sv: Absolut, jag packar ner dig i resväskan då vi åker! ^^
Åh, men du är så söt! Bara att du tar en gnutta av det du tycker du ser i mina bilder. :)
2011.04.13 - Malin I Form
SV: Joo, jag är supernöjd! Det var roligt och det känns verkligen idag :)
2011.04.13 - Susanne
Den hittar du på min receptsida hos Fitnessguru under namnet proteinpaj… :)
2011.04.13 - Twiggy
Men måste man gå in på appstore via telefonen då eller går det via datorn? Sedan finns det ju en meny som heter ”gamecenter” jag fattar inte hur man ska göra. Det finns ju några spel som heter”free”, men jag lyckas inte ladda ner dem:S.. Sjutton vad värdelös och oteknisk jag är.
2011.04.13 - Deniesé
sv: Hehe absolut! :) jo tyvärr är de ju större klyfor mellan fattiga och rika i asien.. Alltid lika hemska att se!
Vi ska dit med skolan och som de som är där nu, göra ett magasin om nått som har med kina att gör :)
2011.04.13 - Malin I Form
Sv: Jaa, precis! Det tror jag med!
2011.04.13 - emma härnqvist
tack för din underbara kommentar!! jag ska köpa kort nu på friskis och börja spinna snart!!
du, nu har jag bytt tillbaka till min vanliga perfektion-blogg!
2011.04.13 - Elin
Du har rätt, många gånger går det att göra lite vad som helst, vad bestämmer man mest själv. Det är så många gånger människor missar den nya vägen för de är så vana att titta rakt fram på den de redan går på. Eller i alla fall gör jag så emellanåt. Eller ja, ganska ofta.
Vad hittar du på idag?
kramar
2011.04.13 - Ella
så jävla sann text. just detta ”mellanmjälks-sverige” och dess osynliga regler vi sätter upp har jag och en vän diskuterat oändligt många gånger.. Och det ÄR så sant som du säger. Fast än jag redan visste det så blev jag återigen stärkt av texten! :)
2011.04.14 - Ella
:) jaa vad kul att du frågar, alltid roligt med nyfikna människor ju! nej vi båda har många ggr diskuterat just det här med att så många tjejer i vår ålder är så otroligt osäkra på sig själva.. eftersom att både jag och hon har ganska svårt för det här ”ytliga, falska” uppträdandet så många väljer att sätta sig in i, just pga osäkerhet, rädsla för att inte ”passa in”, rädsla för att bli lämnade utanför ifall att folk ska tro de är udda om de inte ”handlar exakt som alla andra gör”. Ingen av oss (mig elr min vän) skulle någonsin kunna trivas i en sådan roll som vi ser just så otroligt många andra tjejer i vår ålder (och inte bara tjejer utan många killar också faktiskt, men möjligtvis majoriteten tjejer) går in i. Ingen av oss skulle någonsin klara av att leva i en sådan ”falsk” och ytlig värld! Det finns liksom inget djupare i deras relationer, det finns bara rädsla… Och det är där jag inte kan förstå oss människor i Sverige heller, varför vi ska DÖMMA så otroligt mycket. Alla vi ser, alla vi stöter på i vår omgivning. Vi har börjat dömma så mycket att vi till och med börjat bli räddare än någonsin över att en människa ska dömma just dig. Och det är ju helt förfärligt, för hur ska man då någonsin våga ”sticka ut”?
Jag vet inte hur mycket man kan relatera just det här till din text, du skriver ju mycket i det här inlägget om självförtroendet i en människa och att det faktiskt endast är dig själv som står i vägen för dina egna problem så länge du ser dem som problem osv. Självförtroende är ett mycket aktuellt ämne i dagens samhälle just för att vi ska (eller snarare BEHÖVER) bli starkare mentalt för att klara av att bli ”dömda” av alla i vår omgivning. Helt sjukt egentligen… Det känns som om hela samhället endast går i en ond cirkel; du är rädd för att andra ska dömma dig, du dömmer andra i rädsla för att själv bli utpekad och du fruktar därmed ännu värre att själv bli dömd för att du är medveten om att det händer så ofta runt omkring dig…
Jag hoppas iallafall att det blir bättre med åren, att man med åldern slutar bli rädd för att folk ska dömma en alltså. vet inte hur gammal du är, men i den här åldern är det ju i alla fall ett märkbart stort problem hos minst hälften av alla i min årskurs.
Önskar att vi kunde sluta vara så ytliga och rädda för att sticka ut, rädda för att våga!
Jag förstår helt ärligt inte de människor som dömmer folk innan de ens lärt känna dem. Jag förstår helt ärligt inte varför endel inte ger alla människor en chans från början att få visa upp sig. Jag förstår helt ärligt inte VAD det är som de är så rädda för!! Varför skulle man bli mindre ”cool” bara för att man ger alla människor man stöter på en ärlig chans från starten? VARFÖR ens dömma människor överhuvudtaget?? Världen hade sett så otroligt mycket finare ut annars!
2011.04.12 - Susanne
Håller fullständigt med dig! Så mycket godare både för smaklökarna och kroppen… :)