matilda04.jpg

Vill du gå på lina så titta inte ner, titta inte åt sidan. Blunda, ta ett steg.

Våga.
Drömma, tro, hoppas och leva.
Vad som blir svårt och vad som blir lätt är upp till oss.
För saken är den, vi kan om vi vill.
Och vill vi så vågar vi.

go for it!

Näst sista dagen är över. Bara så där. Eller? Nej, inte riktigt. Trots att jag tog mig en fet stor vilodag igår kändes all träningen i benen idag. Vad det indikerar på väljer jag att inte bry mig om just nu. Jag vet att många kloka sjukgymnaster och läkare säkert skulle säga att det indikerar på att det är dax för vila under en längre tid för att kroppen närmar sig att bli övertränad. Men just nu och för en dag framåt så blundar jag för det. Så här nära målet och jag vill nå dit, stå där stolt som en höna och le. Jag gjorde det. Idag var det backträning på agendan. Galet jobbig och svettig. Jisses amalia, stundvis kändes det som om jag inte trampade. Så trögt gick det. Tänk er själva! Ungefär som att cykla upp för väggen i Sälen. Men en hel del svett och slit senare var det hela över. Glad och nöjd har jag börjat inse att bröderna Schleck inte är prinsar, dem är kungar. Kungar värda all beundran som existerar på denna planet.

Vet ni en sak? Det är med lite blandade känslor som jag inser att four weeks of hell är över imorgon kväll. Det finns en del av mig som mer än gärna vill att den ska vara över, men det finns en annan del som redan nu känner en aningens saknad. Hur stora delarna är vet jag inte, men jag vet att det här har varit fyra veckor av glädje. Faktiskt. Trots min avsky mot dem och trots all smärta som de har bringar så har det varit glädje. Det är lite olika skäl till varför glädje är signaturen till dessa veckor. Men ett av skälen är definitivt, och kanske är det det största, jag orkar. Jag orkar och inte bara det, när jag tror att jag inte orkar mer så orkar jag ännu lite mer. Dessa veckor har delvis varit ett bevis för mig att jag kan om jag vill. Oavsett hur ont det gör så går det att köra på ändå. Lite mer, lite snabbare, lite kraftfullare.

Och jag hoppas att ni också kan få med er det genom mina ord i mina inlägg, att det går om man vill. Allting går så länge man vill. Ingenting är omöjligt och det är faktiskt så. Det kan jag garantera er.

Kommentarer

2011.04.09 - Susanne

Haha ja jag skulle somna utav uttråkelse (heter det så tro?!) för det är jue så samma lika att bara sitta och nöta rumpa på den där sadeln… ;) Ja för dom blir det mycket inomhusträning… :D

Tur kanske att jag inte använder något bälte nu för då så hade jag nog fått släppa ut något hål haha…

2011.04.09 - Christian

Tror du jag skulle passa på PT? =) Vad kul att höra.
Ja det vore en dröm att få vara på ett gym OCH få betalt hahaha..Lovely!

Jag har kollat runt litegrann på utbildningar och så. Det verkar finnas tre olika, men lutar mot en som heter ”SAFE”..Det är samma som brorsan min har gått och de har ett samarbete med SATS tydligen och där går jag ju nu och stortrivs så det kanske kan vara något för mig. =)

Mycket bra ord du skrev i ditt inlägg förresten. Jag tror stenhårt på det där att man kan om man VILL! Vill är nyckelordet! Mycket sitter i huvudet, det gäller bara att ha viljan! =D Bra sagt!

Hoppas du njuter av lördagen nu…I will! =)

2011.04.09 - Elin

Det mesta går, kanske inte att skapa nuet, men det går alltid att vilja något om framtiden. Det är typ det jag försöker lära mig själv. Lära mig av dig, till exempel.

har inte så mycket annat att välja på. Skiten måste också levas även om jag inte lever särskilt mycket alls..
kramar

2011.04.09 - Twiggy

Ja, han är riktigt klok Gunde och jag håller med dej om att han är en fantastisk idrottsman:)

Låter som om din vilodag var kanon. Antar att du idag, lördag, har haft träning som vanligt?