en gång lärde jag mig en rätt viktig sak.
innan det trodde jag att ju mer man pressade ju bättre.
men så lärde jag mig att vila och bara vila.
varken mer eller mindre.
idag är det fredag och jag spricker av njutning!

Looptroop Rockers och Timbuktu går sig varma här hemma. På lite lagom nivå sprudlar musiker ur högtalarna och det rycker lite mysko i min kropp. Jag är kass på att dansa, vals och tango är som grekiska för mig. Men att dansa bara för att är nog min specialitet. Jag minns på gymnasiet när min idrottslärare försökte lära mig dansa vals inför studentbalen. Han tragglade steg hit och steg dit. Sa att vals är ju viktigt, tänk när jag ska gifta mig, då måste jag ju kunna det. I varje fall enligt honom. Men vi tragglade han och jag, framåt och tillbaka hit och dit. Men det gick inte. Mina fötter ville inte följa den rytmiska musiken och jag kände mig som en stretande zebra. Men så hände något, jag tog några steg med min kära vän Sofia. Vi stod på en av handbollsmarkeringarna och jag försökte följa hennes graciösa rörelser. Och jo minsann. Pang boom och poff så kunde jag de där stegen. Ett två tre, ett två tre, ett två tre. Och av någon anledning tänker jag alltid på det när jag hör musik som får mina muskler att rycka. Fast idag är det vilodag och jag kan ligga på sofflocket mest hela dagen om jag vill det. Men det har varit en hel del annat på agendan idag. En sak är att jag har införskaffat mat till kvällen. Jag ska agera kock och bjuda på mästerlig mat! Det är vilodag för mig. För finns det något mer avkopplande än att laga mat?!

Dessutom. Jag har en fråga till er. Om ni träffade på en kille i mataffären som är snygg och som ni har sett en hel del gånger på gymmet. Skulle ni heja då?
varför skulle man inte heja…