Känslan är flygande.
Som att ha vingar men ändå inte. Som att kunna flyga men ändå inte.
Någon gång sa någon att man inte kan flyga.
Häromdagen bevisade jag motsatsen.
Allting handlar om känslan.

Four weeks of hell.
Fyra dagar kvar och snart är det över. På söndag kan jag le med en belåten min och kika på mitt träningskonto. Alla timmar kommer vara insatta och jag kommer vara maximalt nöjd. Där är målet, fyra dagar bort och det känns som om jag har en känsla på g. En galen känsla. Och vet ni vad, det känns som om den där galna känslan kan döpas till ”snart toppform”. Mäktigt va? Med tanke på vilket helvete dessa veckor faktiskt har varit så är det mäktigt. Jag har pallat hela vägen och jag ska palla dagarna som är kvar.
Igår var återhämtningsdagen. Blev mest till att trampa ur kroppen och därpå köra styrka. Inget mer eller mindre utan gårdagen handlade helt enkelt om att ha en skön känsla från morgon till kväll och att vakna upp med en grymt fräsch kropp idag. Vilket jag också gjorde. Igår försökte jag ligga mellan 75-80% på passen igenom men närmre 80 än 75. Ett vågat beslut men däremot det rätta. Den känslan var ett fint kvitto på att all träning vintern igenom och nu ger resultat. Det har minsann inte varit förgäves!
Idag är det onsdag. Och idag är det dax att köra fort. Ingen bromsar här inte utan mata mata mata mata. Detta som jag tänker skriva nu kan låta helt CRAZY men faktum är, det man längtar efter är att få köra riktigt galet fort och bara mata. Strunta i hur kroppen känns, återhämtningspass eller att ta det lugnt. Det handlar ju faktiskt i slutänden om att köra så fort man bara kan och våga. Våga ge allt och inte vara rädd. Kanske går det åt helvete men vadå, ingen fara för det. Nästa gång är det din tur istället. För ni vet väl att det som skiljer en vinnare från en förlorare är att vinnaren aldrig ger sig?
Four weeks of hell var det ja… eller nej. Four weeks of love.