Fysträning – 60min

medelsnitt: 66,35
max: 81,2%

Jag kunde inte hålla mig längre. Gårdagen med vila hela dagen lång och stapplande hit och stapplande dit höll på att göra mig vansinnig. Av någon väldigt korkad idé så tittade jag i kalendern om och om igen. På träningsschemat och alla pass jag skulle ha kört. Tillslut fick jag så mycket nog av det att jag tog fram tipex och började stryka över de inskrivna träningsplanerna. Det var som att vara en narkoman som kastade sitt narkotika… ungefär i varje fall. Men sent igår kväll fick jag en kittlande känsla i kroppen. Ja ni vet, som ett rus som går från topp till tå och tillbaka. Om och om igen. Det var abstinensen som hade kommit! Så jag la mig i sängen för att glo på lite Criminal Minds.  Tänkte att alla läskiga mordfall borde stilla min abstinens. Men inte blev det bättre inte. Istället låg jag där och vred mig. Runt runt runt som en mänsklig halv tornado. Så utan sunt förnuft kluddrade jag ner ett träningspass i kalendern för idag. Och genast så kunde jag känna hur lugnet kom. Äntligen hade jag fått tillbaka min drog. Min älskade drog. Så ja. Idag blev det ett träningspass. Ett fyspass. Och jag vet att jag hatade det i förrgår men nu känns det bra. I varje fall okej. Jag tror att det är lite som att få en mildare sorts drog än den man egentligen vill ha om man är narkoman. Som att bli tillfredsställd men inte till max. Jag fick i varje fall få röra på mig, svettas och känna ruset av glädje, lycka, kärlek och passion i kroppen. Och bara det… bara det gjorde att jag mer än gärna haltade iväg till gymmet.