6 fina mil cykling med sällskap

medelsnitt: 78,6%
max: 85,4%

Passet:

Vet ni en sak? Jag har cyklat på vägar jag inte ens visste existerade. Har sett getter jag inte trodde fanns och känt doften av koskit från kossor jag inte visste bodde där. Samtidigt har jag känt solen i ansiktet värma då och då samt några kyliga vindpustar som genast fick mig att rynka på näsan. Men det här passet var inte som alla andra. Under det här passet hade jag trevligt sällskap av Linnéa. En cyklist jag lärde känna i höstas. Hon var guide och jag, jag trampade bara. Förstår varför Örebrocyklisterna har henne som ledare i en av deras fartgrupper under deras söndagsturer för den tjejen, jisses! Guida är hon ett esse på. Och tänk er själva vilket grymt pass det blir när hon dessutom kan trampa på i en riktigt skön fart. Bättre sällskap är nog svårt att hitta. Tillsammans med henne blev det en riktigt toppen runda! Lite prat hanns med och bitvis riktigt grymt jobb. Känner på mig att kommande rundor med henne kommer bara bli bättre och bättre… om det kan bli bättre än idag?

Känslan:

Min kropp is so fucking back! Det är onsdag och jag har hunnit en del pass men trots det håller kroppen än precis som innan vurpan och jag känner mig nästan i lika grym form som innan. Det svischas hit och det svischas dit och det är lyckorus för varje kurva jag tar. Kroppen ger mig alla tecken jag vill att den ska ge. All träning lönar sig faktiskt. Ibland känns det som om jag bara tränar och tränar men det inte händer något. Men det gör ju faktiskt det! Ibland tar det bara ett tag. Min kropp är i varje fall på hugget och mentalt börjar jag känna mig som ett tåg på en räls som går rakt framåt, rakt uppåt. Det är inte mycket som går fel i mitt liv just nu och om det skulle vara något så påverkar det inte träningen vilket glädjer mig till max!