Eftermiddagens/kvällens pass:
2h cykel

medelsnitt: 85,2%
max: 92,7%

Det är ööööööööver nu!
Det är ööööööööver nu!

Helvetet är över. WEEEEEEEEEEEEEEEIIII! Four weeks of hell är ett minne blott och jag har gjort mitt. In i minsta detalj. Det är nästan så att jag kan ställa mig upp och dansa av lättnad. Jag vet inte om ni kan förstå vilken enorm lättnad det är som jag känner nu men jag garanterar, den är total. Alla timmar på sadeln och allt fruktansvärt slit är över. Nu ikväll när det två sista timmarna var över drog jag en lättnadens suck. Jag kom hel ur detta, både mentalt och fysiskt. Jisses min cykelgud. Det fanns stunder under dessa veckor som jag trodde att jag skulle komma ifrån detta i en kista och allt utom levande.
De två sista timmarna idag bestod av en rätt skön medelåkning. Det var varken mer eller mindre, inget återhämtningspass men heller inget köttarjärnetpass. Utan helt enkelt bara en riktigt fin avslutning på dessa veckor. Och faktum är att jag hade det lite i tanken när jag inledde eftermiddagens/kvällens träning, inte att slöa, men att ge mig själv en riktigt stor belöning i form av att tillåta mig själv att verkligen lyssna inåt och på vad mina muskler ville. Och idag ville de ha ett medelpass. Schysst belöning va?
Nu är dessa 28 dagar över och likaså detta, så kallade i varje fall, helvete. Men imorgon dimper ett nytt schema ner. Det så omtalade och hemliga schemat som under några månader har funnits på en laptop någonstans i världen. Ryktena har ju gått lite framåt och tillbaka om hur det här schemat kommer vara. Ett rykte har sagt att det kommer vara lugnt och nästan blåmes åkning medan ett annat rykte har sagt att det kommer vara hundratusentals gånger värre än dessa four weeks of hell. Ett helvete är över, och det återstår att se om ett nytt börjar imorgon. Behåll er nyfikenhet rykande färsk, det gör jag!