INTERVALLER

Dem som säger att man inte kan älska träning är ute på villovägar.
Dem som säger att det är omänskligt att älska smärta är ute på villovägar.
Dem som säger att träning några gånger i veckan räcker är ute på villovägar.
Dem som säger detta har aldrig känt på äkta träning när den är som bäst.
För faktum är, då, när träningen smärtar i kroppen är den nästan bättre än kärlek.

Det är hatkärlek mellan mig och intervallerna.
Trots smärtan de bringar fram så klarar jag mig inte utan dem. På något sätt, väldigt märkligt sådant, är de ett måste några gånger i veckan för att jag ska kunna vara riktigt nöjd när jag på söndag kväll sitter framför GARMINprogrammet och kikar igenom veckans pass och tänker på hur de varit. När jag sitter där och summerar en veckas träning måste de helt enkelt finnas där, då är jag nöjd över alla timmar som trillar in på kontot. Kalla mig galen, smart, knäpp eller beundransvärd men hatkärleken som finns mellan mig och intervallerna är magisk. Av alla olika typer av pass som passerar under en vecka så är intervallerna det mest smärtsamma. Och jag älskar smärta. Hur sjukt får det låta egentligen? Men jag älskar smärta. Att få känna hur hjärtat nästan slår ur bröstet, hur svettens salt når munnen och hur det svider i ögonen och musklerna. Det är kärlek på hög nivå. Jag vet att detta kan låta en aningen sinnessjukt, om inte väldigt sinnessjukt, för någon som aldrig har upplevt det här. Men jag vet att alla ni som har upplevt detta så håller ni med mig. Ni, precis som jag, vet att den där smärtan är nyckeln till målet. Härdar vi inte ut så kommer vi heller aldrig nå dit vi vill. Vi kommer bara bli någon i mängden. Så gladeligen, eller ja, i varje fall ungefär så, härdar vi ut smärtan och stundvis njuter för att vi vet att ju fler sådana här pass vi orkar ju duktigare blir vi med tiden. Denna måndag eftermiddag/kväll erbjuder intervaller på högsta nivå. Det är dax att återigen få känna smärtan och den är hjärtligt välkommen, här ska det spruta mjölksyra ur öronen och här ska tårar rinna!

…det brukar väl heta blod, svett och tårar?